Enämpi paikkoja meänkielikursile nyt/ Fler platser till meänkielikurser nu

Meän tyär oon alkanu taakiksheen, eli esikouhluun, ja met olema vaatinheet että hään saapi meänkieltä. Esikoulussa, ja jopa samala avtelningilla, oon yksi opettaja jolla oon meänkielinen tausta, mutta hään tuntee että kieli oon aika ruostunu ko ei ole käyttäny sitä pitkhään aikkhaan. Opettaja oon kuitenki luvanu freistata puhua. Meän tyär oon kohta kaks vuotta ja eihän hänen kans tartte puhua politiika tai muita monimutkasia asiota. Tärkeätä oon se että tyär saapi kielen luonollisesti arjessa.

Mainittu opettaja oon hakenu meänkielenkurssin Umehåån mutta hakijaa oon niin monta että hään oon varapaikala 55! Ja tämän ainoan yniversiteetikurssin Umeå meinasi ottaa pois! Nyt valtio pitis ottaa vastuun ja antaa yniversiteetile ympäri Ruottia resyrsiä jotta monta kurssia olis tarjola. Ensi vuona Luulaja tullee meänkielen hallintoaluheeksi ja kunnala tullee olehmaan iso tarve persunaalista jokka ossaa meänkieltä. Ja tämä ei tietenkhhän vain ole Luulaja kunnan kysymys! Monta kuntaa oon samassa tilantheessa. Minusta kyllä olis tärkeää että Luulajan yniversiteeti tarjoais kurssia.

Aatelkaa jos pikkulapset, joitten vanhemmat oon vaatinheet meänkieltä, ei saa henkilökuntaa jokka puhuvat kieltä/ei saa kohata meänkieltä puhuvaa persunaalia? Mitä tapahtuu kielen kans? Joka ainoa joka haluaa oppia meänkieltä oon villin tärkeä! 

Kort svensk version: på dotterns förskola finns en pedagog med meänkielibakgrund. Dock känner hen sig ringrostig och hade sökt till kursen som ges vid Umeå universitet. Det är så många sökande att hen är på reservplats 55. Och denna kurs var Umeå universitet på väg att lägga ned! Staten måste ge resurser till universitet i landet så att fler kurser kan erbjudas. Vad händer om barn, vilkas föräldrar ansökt om meänkieli, hamnar på en förskola utan meänkielitalande personal/ej får träffa meänkielitalande personal ? Vad händer med språket? Varenda en som vill lära sig meänkieli är viktig!

Kuva/foto: minoritet.se

Hur svårt kan det vara? Kuinka hankala se voipi olla?

Vi kan irritera oss på olika saker här i världen och här kommer en sådan sak för mig: uttal av namn på meänkieli och finska i norrbottensmedia. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att lära sig grunderna i uttal och/eller fråga någon som kan. Tornedalska och finska namn är ju vanligt förekommande i länet.  Det gäller personnamn och ortsnamn, men även namn på t ex musikgrupper,  teaterpjäser,  boktitlar. Skärp er!

Met voima iriteeraintua monheen asihaan täälä maailmassa ja tässä tullee yksi semmonen asia minun kohala: norrbottenin meetia ei ossaa lausua meänkielisiä tai suomalaisia nimiä. Mie en voi käsittää kuinka hankala se voipi olla opetella perusasiat ja/tai kysyä joltaki joka ossaa. Tornionlaaksolaiset ja suomalaiset nimethään oon tavaliset läänissä. Meillä oon henkilönimiä ja paikan nimiä mutta kans esim myysiikiryhmitten, teatterinäytelmien ja kirjoitten nimiä. Parannusta kiitos!

Bild: folkmusikgruppen "Tulipalo", sr.se. Kuva: kansanmyysiikiryhmä "Tulipalo", sr.se

Back blogging

Hej! Tänkte försöka ta upp mitt bloggande igen efter ett par års paus. Jag hade lovat mig själv att bloggandet inte skulle bli en stressfaktor och det har jag hållit. Sedan jag sist bloggade har det hänt en hel del: jag har blivit mamma, skaffat hund och flyttat till hus. Kortfattat. Jag har också varit med och påverkat så att Luleå kommun ska ansöka om att bli förvaltningsområde för meänkieli. Detta kommer att bli verklighet 2016. Hurra! Hoppas det blir konkreta insatser och resurser också. Dottern börjar på förskolan inom kort och jag har, enligt konstens alla regler, äskat om att hon ska få meänkieli. Ska bli intressant att följa processen.

Avslutar med ett roligt boktips: Elethään ko Pellossa skriven av Kirsti Häkkilä. Utgiven 2014 på Nordbooks. Korta texter på meänkieli. Skratt ulovas! Lukekaa varsin. Eftersom boken är utgiven i Finland så står det att den är skriven på dialekt. (Detta eftersom meänkieli inte är ett minoritetsspråk i Finland)

Läsvärt om mord i Kiruna

Åsa Larssons senaste deckare Till offer åt Molok utkom för några månader sedan och jag har först nu haft tid att läsa den.  Vi får följa åklagare Rebecka Martinsson, polisen Anna-Maria Mella och hennes kollegor när de försöker lösa mord i Kiruna. Ja, eller kanske ska jag säga Kurravaara för att vara lite mer specifik! Deckaren börjar med att en björn river en hund och när björnen väl fälls finner man delar av en människa i djurets buk. En rå ingång, helt klart. Hundar förekommer på flera sätt i boken...Parallellt med nutidshistorien berättas om Kirunas grundare, disponent Hjalmar Lundbohm, och hans relation till den betydligt yngre lärarinnan.  Så småningom knyts berättelserna ihop. Jag gillar denna femte bok om Martinsson, speciellt berättelsen som rör sig kring 1915-1920. Mordhistorien känns inte lika intressant även om den onekligen är spännande. Språket är bra och miljöbeskrivningarna likaså. Som läsare känner jag mig hemma i mitt Norrbotten (ok, ibland blir det kanske för många norrbottniska attribut). Persongestaltningen ger viss djup åt karaktärerna även om kärlekshistorien är lite mycket emellanåt. Jag rekommenderar boken varmt, inte minst för gymnasieelever!

Djur i litteratur och egna hundtankar

Jag har bestämt mig för (nästan helt säkert) att skaffa hund! Det är ett stort beslut och en hel rad frågor uppstår. Hur mycket tid har jag? Vad ska jag ha hunden till? Hur ska hunden bo? Vad har jag för back up? Mentalitet, storlek, päls, motionsbehov, kostnader. Listan kan göras lång. Jag har alltid velat ha hund, men det har av olika anledningar inte varit aktuellt förrän förhoppningsvis nu. Som barn hade vi hund och det var underbart. 

En stor hund är det som jag alltid önskat mig, men alla vet vi ju att det är skillnad på det vi önskar och den krassa verkligheten. En av de största och tyngsta raserna är Sankt Bernhardshunden och just nu bekantar jag mig med rasen tack vare en mycket generös kennel. Jag har försökt analysera varför jag fastnat för just sanktisar och hur jag än vrider och vänder på det är EN av de bidragande faktorerna Tjorven. Jo, det är faktiskt så! Boken och filmerna har påverkat bilden av rasen. Självklart är det ju inte så att jag får en Båtsman bara för att jag köper en sanktis. Hunden kräver ett stort arbete och är en egen individ. Men jag känner nog igen mig i Tjorven, det är kanske mer det.

Funderar på detta med hundar (och djur över huvud taget) som förekommer i litteraturen. Oftast finner vi husdjur i barnböcker och i deckare. Annars är det mer sparsamt. Vad symboliserar djuret? Vilket djur och vilken ras? Kan ni tänka er Tjorven med en liten nakenhund?! Nej, ofta speglar hunden karaktären och vice versa. Ett annat exempel är den svarta pudeln i Elsa Beskows berättelse om Petter och Lotta, de tre tanterna och farbror Blå. Tänk er en engelsk dreglande bulldog istället för pudeln! 

Ja, här har ni något att fundera över under kommande ledighet. Själv ska jag umgås med familj och Sankt Bernhardshunden Challe (Tack L!). Ha nu en riktigt glad och skön påsk!

E-böcker är fantastiskt!

Jag är inte den som är snabbast i att hänga med i den tekniska utvecklingen. Ibland kan jag rentav vara riktigt skeptisk. När e-böckerna började komma tyckte jag att det var bra, men mest troligt inget för mig. Jag gillar att bläddra i boken, känna tyngden i min hand,  se och känna på omslaget. 

Nu har jag mer och mer upptäckt det fantastiska med e-böcker och kanske den största fördelen är att det aldrig är kö på boken. Jag har precis laddat ned kirunabon Åsa Larssons senaste roman helt kostnadsfritt. Tyvärr vet jag att biblioteken får betala 20 kr för varje e-utlåning och självklart leder detta till stora kostnader i takt med att e-böckerna ökar i popularitet. Staten måste ta sitt ansvar och hitta lösningar snabbt! 

Genom att förena teknik och kultur kan även personer som kanske inte är vana kulturkonsumenter lockas och stimuleras att ta del av utbudet. Hur många unga killar och tjejer har inte läst Zlatans bok på sina läsplattor? Superbra! Ju mer tillgänglig litteraturen är, desto bättre förstås. 

Jag ska fylla min läsplatta med sjysta böcker inför påsk och får därmed plats med fler godisfyllda ägg i packningen.

Vad är egentligen demokrati? Lever vi i Sverige i en demokrati?

Idag hade jag ett sånt där gott samtal av mer filosofisk och övergripande karaktär. Vi diskuterade bland annat demokrati.

I Nationalencyklopedin står det "demokrati´ (grekiska dēmokrati´a 'folkvälde', av demo- och efterleden -krati´a '-välde', av krate´ō 'härska') har den språkliga betydelsen folkmakt eller folkstyre. Vad detta skall innebära råder det delade meningar om särskilt som demokratin, liksom de flesta andra samhällsföreteelser, befinner sig i ständig förändring."

Det är lätt att utgå ifrån en själv och det samhälle jag lever i, men vad är det som säger att det är den enda och bästa lösningen? Hur definierar jag demokratin? Ja, för mig är det t ex att vi har rätt att rösta och uttrycka våra åsikter fritt. Vi har diskrimineringsombudsmannen som ska hjälpa till vid oegentligheter när det gäller religion, sexuell läggning, ålder, kön, etnicitet. 

Men lever vi egentligen i en demokrati? Är det ok att vara som man vill? Är det ok att säga vad man tycker? Nej, inte utan konsekvenser (i alla fall i flera fall). Hur många anställda har inte fått avgå om han/hon påpekat fel på arbetsplatsen? Hur är det att leva som öppet homosexuell? Som muslim? 

Är det verkligen så att t ex en tonårstjej med alla krav, på inte minst utseende, är mer fri än en tonårstjej i niqab? Visar vi en bild med dessa två unga kvinnor och frågar x antal personer får vi säkert helt olika svar beroende på vem och var i världen vi ställer frågan. 

Ett annat perspektiv: Nu ska ju alla mail, sms och telefonsamtal inom Europa lagras i sex månader för att polis, underrättelsetjänst ska kunna förebygga, spåra och lösa brott. Är detta demokrati? Man kan ju tycka det eftersom det är politiskt framröstat, men å andra sidan är ju alla ungdomsförbund emot lagförslaget. Är vi fria när vi hela tiden är övervakade?

En tredje tanke: I en rad läsvaneundersökningar framkommer att läsförståelsen bland barn och unga sjunker kraftigt. Detta är mycket allvarligt eftersom dessa barn och senare vuxna har svårt att ta till sig längre texter. Sms och statusuppdateringar på Facebook är ofta mycket korta. Allt ska ske snabbt i vårt samhälle och det finns allt mindre tid att ägna sig åt en sak en längre tid. Se bara på samhällsprogrammen på TV. För inte alltför många år sedan kunde ett program debattera ett ämne i 60 minuter. Idag ska ett flertal ämnen behandlas på en halvtimme. Jag upplever att det kritiska tänkandet blir allt svagare i samhället. Om jag drar detta till sin spets kan jag undra hur det demokratiska samhället kommer att se ut utan det kritiska tänkandet. Vad avgör att man röstar på ett visst parti? Är det en häftig och slagkraftig marknadsföringskampanj eller har vi tid att sätta oss i vad vi egentligen röstar på?  En politiker utan kritiskt tänkande är mycket allvarligt. Det verkar som att det är viktigare hur något sägs än vad som sägs. 

Är vi verkligen säkra på att vi lever i en demokrati och att vår form av demokrati är den bästa?