Enämpi paikkoja meänkielikursile nyt/ Fler platser till meänkielikurser nu

Meän tyär oon alkanu taakiksheen, eli esikouhluun, ja met olema vaatinheet että hään saapi meänkieltä. Esikoulussa, ja jopa samala avtelningilla, oon yksi opettaja jolla oon meänkielinen tausta, mutta hään tuntee että kieli oon aika ruostunu ko ei ole käyttäny sitä pitkhään aikkhaan. Opettaja oon kuitenki luvanu freistata puhua. Meän tyär oon kohta kaks vuotta ja eihän hänen kans tartte puhua politiika tai muita monimutkasia asiota. Tärkeätä oon se että tyär saapi kielen luonollisesti arjessa.

Mainittu opettaja oon hakenu meänkielenkurssin Umehåån mutta hakijaa oon niin monta että hään oon varapaikala 55! Ja tämän ainoan yniversiteetikurssin Umeå meinasi ottaa pois! Nyt valtio pitis ottaa vastuun ja antaa yniversiteetile ympäri Ruottia resyrsiä jotta monta kurssia olis tarjola. Ensi vuona Luulaja tullee meänkielen hallintoaluheeksi ja kunnala tullee olehmaan iso tarve persunaalista jokka ossaa meänkieltä. Ja tämä ei tietenkhhän vain ole Luulaja kunnan kysymys! Monta kuntaa oon samassa tilantheessa. Minusta kyllä olis tärkeää että Luulajan yniversiteeti tarjoais kurssia.

Aatelkaa jos pikkulapset, joitten vanhemmat oon vaatinheet meänkieltä, ei saa henkilökuntaa jokka puhuvat kieltä/ei saa kohata meänkieltä puhuvaa persunaalia? Mitä tapahtuu kielen kans? Joka ainoa joka haluaa oppia meänkieltä oon villin tärkeä! 

Kort svensk version: på dotterns förskola finns en pedagog med meänkielibakgrund. Dock känner hen sig ringrostig och hade sökt till kursen som ges vid Umeå universitet. Det är så många sökande att hen är på reservplats 55. Och denna kurs var Umeå universitet på väg att lägga ned! Staten måste ge resurser till universitet i landet så att fler kurser kan erbjudas. Vad händer om barn, vilkas föräldrar ansökt om meänkieli, hamnar på en förskola utan meänkielitalande personal/ej får träffa meänkielitalande personal ? Vad händer med språket? Varenda en som vill lära sig meänkieli är viktig!

Kuva/foto: minoritet.se

Hur svårt kan det vara? Kuinka hankala se voipi olla?

Vi kan irritera oss på olika saker här i världen och här kommer en sådan sak för mig: uttal av namn på meänkieli och finska i norrbottensmedia. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att lära sig grunderna i uttal och/eller fråga någon som kan. Tornedalska och finska namn är ju vanligt förekommande i länet.  Det gäller personnamn och ortsnamn, men även namn på t ex musikgrupper,  teaterpjäser,  boktitlar. Skärp er!

Met voima iriteeraintua monheen asihaan täälä maailmassa ja tässä tullee yksi semmonen asia minun kohala: norrbottenin meetia ei ossaa lausua meänkielisiä tai suomalaisia nimiä. Mie en voi käsittää kuinka hankala se voipi olla opetella perusasiat ja/tai kysyä joltaki joka ossaa. Tornionlaaksolaiset ja suomalaiset nimethään oon tavaliset läänissä. Meillä oon henkilönimiä ja paikan nimiä mutta kans esim myysiikiryhmitten, teatterinäytelmien ja kirjoitten nimiä. Parannusta kiitos!

Bild: folkmusikgruppen "Tulipalo", sr.se. Kuva: kansanmyysiikiryhmä "Tulipalo", sr.se

Back blogging

Hej! Tänkte försöka ta upp mitt bloggande igen efter ett par års paus. Jag hade lovat mig själv att bloggandet inte skulle bli en stressfaktor och det har jag hållit. Sedan jag sist bloggade har det hänt en hel del: jag har blivit mamma, skaffat hund och flyttat till hus. Kortfattat. Jag har också varit med och påverkat så att Luleå kommun ska ansöka om att bli förvaltningsområde för meänkieli. Detta kommer att bli verklighet 2016. Hurra! Hoppas det blir konkreta insatser och resurser också. Dottern börjar på förskolan inom kort och jag har, enligt konstens alla regler, äskat om att hon ska få meänkieli. Ska bli intressant att följa processen.

Avslutar med ett roligt boktips: Elethään ko Pellossa skriven av Kirsti Häkkilä. Utgiven 2014 på Nordbooks. Korta texter på meänkieli. Skratt ulovas! Lukekaa varsin. Eftersom boken är utgiven i Finland så står det att den är skriven på dialekt. (Detta eftersom meänkieli inte är ett minoritetsspråk i Finland)