måndag 21 december 2009

Tornedalen på TV i jul


Äntligen! Ikväll kl 19.00 är det dags för del 1 av tornedalsmagasinet Kexi på SVT 2. Totalt blir det tre halvtimmesavsnitt (förstås vill jag ha fler!). Kexi 10-årsjubilerar och ägnar programmen åt musik. Och visst kommer det en massa musik från Tornedalen; Mikael Fagervall, countrybandet Willy Clay Band, folkmusikgruppen Jord, operasångerskan Carina Henriksson och crazygruppen Raj Raj band som liknats vid en kombination av dansband, Rolling Stones och ett exploderande spritkök. Del 2 sänds nu på onsdag 23/12 och del 3 tis 29/12. Programmen går också i repris. Förutom ovannämnda musiker/sångare/artister finns förstås en hel del underbar musik som sjungs och produceras hemma i stugorna. Jag är uppvuxen med berättelser och sång. Ingen i min familj har ngn sångröst att tala om men vi sjunger lika glatt för det. Gärna utomhus. Gärna vid en brasa. Gärna på meänkieli.

Imorgon, tisdag 22/12, startar barnprogrammet Fieteri på Barnkanalen. Fieteri bjuder på 10 avsnitt. Det blir animerat, trolleri, reportage och äventyr. Skoj!

Tornedalska julhälsningar från mig! Hyvvää Joulua kaikile!

måndag 14 december 2009

Adjö, herr Muffin meänkielelä! - Adjö, herr Muffin på meänkieli!


Ulf Nilsson sai 2002 Augustpriisin kirjasta Adjö, herr Muffin. Ihana lastenkirja ja Anna-Clara Tidholmin fiinit kuvat. Herra Muffin oon marsu/marsviini ja me saama oppia tuntehmaan tämän viishaan herran aivan sen elämän loppuvaiheessa. Herra Muffin oon nyt niin vanha ja väsyny että se ei ennä jaksa ens kantaa gyrkoja. Kirja oon lämmin ja soppii hyvin jos esimerkiksi haluaa puhua kuolemasta lasten kans. Mutta kirja ei vain olla synkkä, siinä oon valoa ja toivoa.

Nyt SR (Utbildningsradion, P2) säntaa Hyvästi, herra Muffin meänkielelä! Tänhään se lähetetthiin klo. 14.13 mutta sie voit kunnella sen jälkikätheen internetin kautta. Mona Mörtlund oon kääntany ja gestaltanu Nilssonin kirjan ja kolme muuta tarinaa: Pricken, kirjottanu Margret Rey, Grodan och främlingen, kirjottanu Max Velthuijs ja Pernilla ja Calle Stalfeltin Lokvargen. Kaikki tarinat sie löy´ät Utbildningsraation kotisivulta.

Mie toivon että esimerkiksi Nilssonin kirjaki tulis meänkielelä! Mie olen varma että monet lainais sen pipluteekistä. Kirjoja, varsinki lasten kirjoja, oon niin vähä meänkielelä ja ko Mona nyt oon tehny työn ja kääntäny niin olishan se hyvä että kirjaki painetthais. No, siihen asti – kuunelkaa ko Mona lukkee!

http://www.ur.se/ur.se/templates/MediaPage.aspx?id=16354&uri=http://www.ur.se/id/153595&cmd=viewdetails&content=center

torsdag 10 december 2009

Nobelpristagaren Selma Lagerlöf är kraft


Selma Lagerlöf (1858-1940) är en av mina absoluta favoritförfattare. Hon var en otrolig berättare, människa och kvinna som verkade i en manlig värld och kämpade för kvinnors rätt. Lagerlöf utbildade sig till lärare, försörjde sig sedan som författare och köpte tillbaka Mårbacka där hon drev all verksamhet med bestämd och fast hand. Förutom kvinnofrågor var hon på olika sätt engagerad i fredsfrågor.

Hennes texter är fullkomligt magiska med vargar, skogar, vintrar och myter. Men hon använder sig också av humor och vardag. Hon beskriver Jerusalem och Värmland. Inre och yttre landskap. Verklighet och magi – ofta i en härlig förening. Karaktärerna är levande och komplicerade, miljöerna fascinerande och historierna genomtänkta och väl uppbyggda. Selma Lagerlöf var verkligen mycket mer än en ”sagotant”. Hon var en driven företagare, ett språkrör för kvinnor, en världsvan resenär, en samhällskritiker och en mycket ansedd och uppskattad person även utanför Sveriges gränser. Ibland tror jag vi i Sverige inte riktigt förstår HUR stor hon faktiskt är/var. Redan på sin tid var hon mycket känd – och det utan att TV och Internet kablade ut en massa nyheter. Folk kom i stora skaror till Mårbacka för att få en skymt av den kända författaren.

För exakt 100 år sedan mottog Selma Lagerlöf nobelpriset i litteratur och 1914 valdes hon som den första kvinnan in i Svenska Akademien.

Selma Lagerlöf är kraft.

Några av författarens verk (varav flera är dramatiserade och filmatiserade):

1891 Gösta Berglings saga
1897 Antikrists mirakler
1899 En herrgårdssägen
1901 Jerusalem 1
1902 Jerusalem 2
1904 Herr Arnes penningar, Kristuslegender
1906-07 Nils Holgerssons underbara resa
1911 Liljecronas hem
1912 Körkarlen
1914 Kejsaren av Portugallien
1925 Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld
1928 Anna Svärd

Läs gärna också böcker om Selma Lagerlöf! Du kan också gå med i Selma Lagerlöf-sällskapet, www.selmalagerlof.org

onsdag 9 december 2009

40 v aikaa isosta strejkistä


Tänhään oon 40 v sitte ko iso kryyvstrejkki alkoi Norrbottenissa. Ensin se alko Svappavaarassa ja sitte Kirunassa ja Malmivaarassa. 5 000 ihmistä strejkkasit yli 50 päivää mm huonon tilin ja huonon miljöön takia. Tili riitti juuri ja juuri ruokkhaan mutta ei mihinkhään muuhun. Työntekijät sai olla myötä kaikissa testissä, esim kuinka kauon se ottaa kruuvata kruuvia tai lyöä vasaralla naulan. Ei ens saanu istua hyysikässä rauhassa. Työntekijät ei ollheet minkhään väärtit ja ihmisarvo katosi. Fakki ei mitenkhään auttanu tässä hommassa, päin vastoin. Strejkki ei ollu tärkeä vain täällä Norrbottenissa vain koko Ruotissa ja työntekijöitten elämä muutu strejkin jälkkheen paremphaan monille. Strejkin aikana oli rankkaa ko ei saanu misthään mitthään rahhaa. Monet ihmiset koko maasta anto lanttia että työntekijät klaarasivat tämän ajan. Sitä arvaa että moni joka strejkkasi varmasti pelkäsi – Ådalen pyöri mielessä.

Minusta se oon niin kumma että tämä tapahtu täällä Norrbottenissa 40 v sitte – ei se oikeasti ole niin kauon aikaa. Miten mutäärni Ruotti saatto kohella ihmisiä niin huonosti? Mutta joskus kyllä tuntuu että vielä tänhään ihmisiä nöyryytetthään Ruotissa, esim saihraita. Onko uusi strejkki lähestymässä?

tisdag 8 december 2009

Nattfestival i Korpilombolo - Yöfestivaali Korpilompolossa


Jag sitter just nu på värdshuset Tre sågar i Korpilombolo, ett par mil från Pajala. Nattfestivalen (European Festival of the Night är det fullständiga namnet) pågår 1-13/12 och är en bred kulturfestival med litteratur, konst, musik och filosofi. Man kan även delta själv på ett mer aktivt sätt t ex genom skrivarworkshop eller jojk- och joddlingworkshop. Själv har jag precis sett en film på Medborgarhuset, Natt i Korpilombolo. Igår lyssnande jag på Duo Dialog – en konsert av hög kvalitet med klarinett och gitarr i kyrkan. Mycket mäktigt. Därefter tog vi oss till fots eller med hjälp av spark till Tornedalsteaterns föreställning Vishetens vindar där myter och berättelser från Tornedalen och Sydafrika blandades. Det är en häftig känsla att mitt i den mörkaste tiden på året befinna sig på festival i Korpilombolo där folk tar sparken till kulturevenemangen. Festivalen arrangeras för femte året i rad och drivs av framför allt Korpilombolo kulturförening med ekonomiskt stöd från flera håll. Se gärna nightfestival.se På festivalen medverkar även t ex Bengt af Klintberg, Gunnar Kieri, Yngve Ryd, Mikael Niemi, Rosa Liksom och Niklas Rådström. Det bjuds på filosofiska samtal, myter, bildspel, poesi, konstutställningar, dansföreställningar. Själv ska jag så småningom avsluta dagen/kvällen med rysk gitarrpoesi. Beat that!

Det är mycket trevligt med en sådan lång festival, men längden har förstås sina nackdelar också. Det är, för många i alla fall, svårt att delta mer än några dagar. Festivalstämningen är inte heller 100% - vilken ju är i princip omöjlig att uppehålla i två veckor. Dock har jag träffat en festivalbesökare som kommit från Sthlm och stannar alla dagar. Han har besökt festivalen i fyra år. Jag frågade varför han stannade så länge och han svarade självklart ”Jag är kulturkonsument!” Det bästa med hans kommentar var att den var så direkt och självklar. Skönt.

Hatten av för natten och Korpilombolo!

onsdag 2 december 2009

Jägarna 2 - rockar eller suger?


Jaha, då var det dags för uppföljaren till filmen Jägarna som kom 1996. Del 2 har premiär 2011 och ska spelas in i Överkalix med bl a Rolf Lassgård och Peter Stormare. Manus och regi (precis som då): Kjell Sundvall. Jägarna baserades ju delvis på verkliga händelser, om än ihopslagna till ett enda mischmasch. Jag kan tänka mig att Jägarna 2 kommer att innehålla något om Hagamannen och Carolinefallet i Gällivare.

Jag vet inte vad jag tycker om att en till film inom samma genre/motsvarande skall produceras. Fast egentligen har jag ju ingen aning om hur denna film kommer att vara eller ens vad den kommer att handla om. Jag gillade inte Jägarna utan tyckte, som många andra från norra Sverige, att den var oerhört överdriven och osmaklig. Den gick ju på TV igen för inte så längesedan och då tyckte jag mest att den bara var dålig. Så klart har distansen gjort sitt till plus att jag säkerligen själv är delvis en annan än för 13 år sedan. Ska vi i norr bli förlöjligade igen? Eller är det bara så att vi inte har någon självdistans? Lite får vi väl tåla, eller? Vi måste kanske lita på att folk kan tänka själva och inse att filmer inte alltid ger en helt realistisk bild. Det är väl ingen som tror att alla engelsmän är som Mr Bean eller att alla fransmän har basker och mustasch? Det finns ju också fördelar med att en ny film spelas in i Norrbotten – det ger ju en hel del marknadsföring. Vi får hoppas att det blir på ett positivt sätt. Men jag vet inte. Kunde vi inte fått en annan film ändå?

tisdag 1 december 2009

Tornedalingarna är gamla som gatan - Tornionlaaksolaiset oon kauhean vanhoja


För några dagar sedan hittade arkeologer 11 000 år gamla fynd i Kaunisvaara, Pajala. Detta visar att det funnits människor i Tornedalen längre än man tidigare trott. Arkeologerna hittade två boplatser och menar att fler säkert skulle hittas om utgrävningen fortsatte. Dessa fynd påträffades när man i samband med en gruvetablering letade efter fornlämningar.
-Nu kan sidorna i Nationalencyklopedin om inlandsisen rivas ur och brännas, säger Olof Östlund, en av arkeologerna, till NSD.

11 000 år. Tänk efter. Det är för grymt länge sedan. Vilka var dessa människor? Hur såg Tornedalen ut?

-Det nya fyndet visar att den troligaste invandringsvägen till Norrbotten har skett från norra Norge. Från vilket håll människor kom till norra Norge är en annan sak, troligast är att de kom från Skåne och Bohuslän längs den norska kusten. Ett annat alternativ är att de kom från Ryssland och gick längs ishavskusten, men den är svårt att säga något om, fortsätter Östlund till NSD.

Det är många spännande frågor som uppstår. Hoppas vi får veta mer!

söndag 29 november 2009

Joitaki adventtisanoja - Några adventsord


* Adventtitaaka = adventsljusstake
* Klöki= glögg
* Joulukartiini = julgardin
* Lussekatteria = lussekatter
* Valo plinkkaa = ljuset blinkar

lördag 28 november 2009

Bokomslagen är viktiga - Kirjoitten etusivut oon tärkeitä


Ibland undrar jag hur den som beslutar om ett bokomslag tänker. Syftet med en framsida är väl att locka till läsning och förstås ge en hint om vad boken handlar om. Omslaget är faktiskt mycket viktigt för alla läsare – gammal som ung, man som kvinna. Tyvärr finns det en risk att bra böcker inte blir valda p g a ful och tråkig framsida. Färgen är också viktig och signalerar förstås olika saker. Oftast är det förlagen som har det slutgiltiga ordet när det gäller val av omslag, åtminstone på större förlag. Detta har förstås sina negativa sidor eftersom förlagen, förstås, vill sälja så mycket som möjligt. Flickor/kvinnor läser mer och lånar/köper fler böcker. Böcker som mycket väl skulle kunna tilltala killar väljs kanske bort p g a ett rosa omslag, t ex Johanna Lindbäcks En liten chock. Men för förlagen är det bättre ekonomiskt: en rosa bok = fler flickor som kunder = mer klirr i kassan.

Jag är mycket glad över att det kommer fler och fler böcker på meänkieli. Det är toppen! Dock skulle jag önska att förlagen och/eller författarna lade ned mer tid på bl a omslagen. Flera böcker har så usla och tråkiga framsidor. Helt intetsägande och bleka i färgen. Inte alla förstås, men flera. Det är så synd! Jag deltar en del på bokmässor och dessa böcker försvinner bredvid andra i hyllor och på bord. Så, ett tips, tänk igenom omslagen ordentligt och anlita en professionell layoutare/motsvarande!

onsdag 25 november 2009

Julkalender på meänkieli! Joulukalenteri meänkielelä!


Snart är det dags för lucköppning och julkalendern igen. Denna tradition som har över 50 år på nacken. Den första radiojulkalendern sändes 1957 och den första på TV 1960. Alla har vi väl minnen från olika julkalendrar som förgyllt morgnar och/eller kvällar. Minns ngn Julpussar och Stjärnsmällar från 1986? Tyvärr har denna fallit lite i glömska tror jag. Jag var så kääär i pojken Jesper. Det var granar, pyssel, kärlek och snö. För att inte tala om Trolltider, Albert och Herberts jul och Staffan och Bengts julstrul. En hyfsat modern (ok den är från 1999) och bra julkalender tycker jag var Julens hjältar med bl a julhunden, spelad av Jonas Karlsson.

En del kreativa orter bjuder också på julkalender live, t ex i någon stadspark. Ett sådant exempel har ju varit Luleå. Det lockar familjer ut i den friska luften och blir en mysig, gemensam stund. Andra orter har en egen julkalender på webben och/eller en livevariant.

Jag har funderat en del på detta och tycker att ett sätt att väcka/utveckla intresset för meänkieli i juletider vore att ha en julkalender på just meänkieli. Självklart vore det toppen att få ha en produktion i radio och/eller TV, men också live på orterna. Tänk vad skojigt det vore för ett barn att få följa en spännande historia just i sin egen stad/by! Handlingen får gärna utspela sig lokalt också. Självklart kan varje ort göra en egen julkalender, men man kan också tänka sig att tornedalskommunerna tillsammans skriver ett manus. På så vis blir jobbet med just skrivandet inte så betungande. Sedan måste varje ort förstås ha sina egna skådespelare, men man skulle ha ett nätverk och kunna stöta och blöta idéer. Varje avsnitt läggs sedan ut på webben för den som inte kan ta sig till den aktuella platsen fysiskt.

Vad tycker ni? Vore det inte en kul grej? Mitä te uskotta tästä iteasta? Eikö olis hauska?

söndag 22 november 2009

Salandereffekten - Salander-effekti


Jag har precis kommit hem från att ha sett filmen Flickan som lekte med elden på bio. Ni vet filmen som bygger på Stieg Larssons (från Västerbotten!) andra bok, av totalt tre st, i Milleniumserien (varför har Larsson tagit med Paolo Roberto???). Jag har läst två av böckerna so far och sett ettan och tvåan på bio.

I Sverige har böckerna sålts i 3, 5 miljoner ex och över 20 miljoner i hela världen. Serien har sålts till 41 länder. Vad beror denna succé på? Visst är böckerna bra och filmerna helt ok, men ändå. Det finns ju andra bra böcker som inte alls blivit lika populära. Beror succén på marknadsföring? På kvalitet? På att målgruppen är relativt bred? Eller är det den mystiska Salander som lockar? Samhällskritiken? Det onda hos människan? Arvstvisten?

Hur som helst har böckerna lockat till läsning, vilket är super. Dock skulle det vara intressant att veta hur många som annars inte brukar läsa som faktiskt nu börjat läsa tack vare Stieg Larssons böcker. Kanske kan man hoppas på en Harry Potter-effekt för vuxna? Ja, det var kanske att ta i, men ni fattar min tanke.

En del tror att om en bok filmatiserats så kommer folk strunta i att läsa dessa, men så är det förstås inte. Böckerna kommer ju före filmen och hängivna fans orkar inte vänta på att filmen ska komma. Köerna ringlade sig ju långa vid varje ny Potter-bok. Film och bok befruktar helt enkelt varandra. Dock undrar jag om filmproducenterna m fl inte tror på sina Milleniumfilmer eftersom alla tre har premiär inom ett år – för att folk inte ska glömma. Det handlar om att få in cash. Så klart innebär detta att kvaliteten inte är lika bra i tvåan som i ettan, tycker jag.

Larsson hade planerat att skriva totalt 10 böcker. Det finns tydligen de som t o m tror att han kan ha blivit mördad (19/11-09, SvD), men är det verkligen någon som tror på den teorin på allvar?

PS. På fredag 27/11 har Luftslottet som sprängdes premiär på bio.

lördag 21 november 2009

Barnkonventionen 20 år – Lasten konvensuuni 20 vuotta


Idag (eller igår eftersom klockan är efter 24:00) fyller barnkonventionen 20 år. Konventionen handlar om barns (t o m 18 år) rättigheter oavsett kön, kultur, religion eller annan "särart" och är framtagen av FN. Rättigheterna formuleras i totalt 54 artiklar, varav 41 är s k sakartiklar och resterande handlar om hur länderna ska arbeta med dessa. Alla länder utom USA och Somalia har ratificerat konventionen, d v s bundit sig att förverkliga den. Sverige skrev under 1990 som en av de första länderna. (Somalia har tydligen "i princip" ratificerat i dag/igår).

Artikel 30: Barn som tillhör minoriteter eller urbefolkningar
I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.

Artikel 31: Vila, fritid och kultur
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.
2. Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.

Artikel 42
Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn.


Det är naturligtvis bra att Sverige ratificerat barnkonventionen, men mycket arbete återstår dock. Inte minst enbart med tanke på artiklarna 30, 31 och 42. På vilket sätt arbetar Sverige med att meänkieli ska bli ”mer aktivt” för barn i skolan och på fritiden? På vilket sätt befrämjar Sverige den tornedalska kulturen? Vi behöver en ungdomskonsulent/motsvarande, ett standardiserat skriftspråk, fler kulturupplevelser av hög kvalitet, mer utrymme i media m m. Vi behöver medel för att kunna agera på allvar! Och det NU!

Jag funderar också en hel del kring artikel 31. Hur ser utbudet av kulturella aktiviteter och givande fritidsaktiviteter ut i glesbygden? Hur ofta får barnen t ex möta en författare, se en teaterföreställning, gå på en konsert? Allt fler kommuner har mindre och mindre i anslag för att köpa in kulturupplevelser för barn/unga och i flera fall så köper kommunen kanske in en musikupplevelse som trycks in i aulan. Detta ser kanske bra ut i statistiken eftersom aktiviteten når många. Jag säger inte att det är något fel med konserter i aulor, men det behövs också mer intima möten med professionella konstutövare där samtal har möjlighet att uppstå.

En av mina starkaste minnen från grundskolan i Övertorneå var när min klass fick besök av författaren Kerstin Johansson i Backe. Det var underbart att få möte en riktig författare. Dessutom en som skrev om Tornedalen – om oss! Tyvärr var Kerstin det enda författarbesöket jag fick uppleva på grundskolan. Inte heller fick jag träffa någon författare på gymnasiet i Haparanda. Katastrof! Jag minns också teaterföreställningen Min store, tjocke far som jag med häpna ögon såg på Övertorneå Folkets hus. Jag minns hur en av skådisarna glömde någon replik och sufflösen (tänk; det fanns någon som satt under golvet) fick rycka in.

Nej, om nu Sverige verkligen vill vara i framkant vad gäller demokrati och barnkonvention så är det dags att hosta upp sig. Prioritera barn och unga PÅ RIKTIGT. Och informera mera om barnkonventionen. Det är allas vår skyldighet.

torsdag 19 november 2009

Äntligen! - Viimein!


Idag på förmiddagen avgjordes äntligen den pinsamma prästcirkusen i Pajala. Monica Metsävainio tillträder som ny kyrkoherde i februari 2010! Grattis! Dock var det inte med alltför stor marginal - sex röster stod mot sex och då avgjorde kyrkorådets nye ordförande Erik Astermo. Det intressanta är hur de som röstade emot Metsävainio nu kommer att agera - förhoppningsvis tar dessa bakåtsträvare sitt förnuft till fånga och stöttar Metsävainio helhjärtat.

onsdag 18 november 2009

CD-böcker på meänkieli? - CD-kirjoja meänkielelä?


Jag reser en hel del, både privat och i tjänst. Ja, inga exklusiva resor utan buss/tåg hit och dit i Norrbotten och Västerbotten (eller kanske det är exklusivt?). Är det något vi har hos oss i norr är det ju gott om avstånd. Det kan kännas tradigt att sitta på bussen/tåget ca 8-10 timmar i veckan, men man kan också göra något behagligt denna tid – t ex att lyssna på CD-böcker.

CD-böcker är en underbar företeelse som når fler och fler. De passar alla som har hörseln i behåll; unga, gamla, korta och långa. Kanske passar detta media extra bra för personer som nyss upptäckt litteraturens intressanta värld. Likaså är CD-böcker lämpliga för personer med olika typer av läshinder eller kanske inte knäckt koden än. Eller så vill man bara lyssna på en bok helt enkelt. Det är ofta extra trevligt att höra författaren själv läsa sin text i de fall där det är möjligt. Flera kvällar har jag somnat till Astrid Lindgrens underbara röst när hon lett mig in i Mattisskogen eller Nangijala.

Nu har jag en fundering kring CD-böcker på meänkieli. Varför finns inte det? Det finns ju böcker på meänkieli. Jag vet att många kan ha svårt att till en början läsa på meänkieli och att då få lyssna på en bok kan ju vara ett sätt att ytterligare bekanta sig med språket. Är orsaken enbart ekonomisk? Förstås är det så att en CD-bok på meänkieli inte säljer lika bra som Jan Guillou, men ändå. Någon borde ta tag i detta, men vem?


Mie reissaan aika paljon, privatisti ja työssä. No, ei mitthään fiiniä reissuja ko byssilä/junalla sinne ja tänne Norrbottenissa ja Västerbottenissa (tai piiain nämä reissut oon fiiniä?). Jos meillä oon jotaki täällä pohjosessa niin se oon pitkiä matkoja. Joskushan se tuntuu jaakealta ja tullee pitkäksi aika istua byssissä/junassa 8-10 t viikossa, mutta sitähän voipi tehhää jotaki mukavaa tämän ajan kans – esimerkiksi kuunella CD-kirjoja.

CD-kirjat oon fiini asia ja enemmän je enemmän ihmisiä alkaa huomahmaan niitä. Ne sopivat kaikile jolla oon kuulo tallela; nuorile, rahvaaile, lyhyile ja pitkille. Piiain tämä meedia soppii extra hyvin ihmisille jokka vasta oon upptäkanheet litteratuyyrin intressantin maailman. CD-kirjat oon kans hyvät ihmisille jolla oon eri tyypisiä lukuprupleemia tai piiain ei ole oppinheet lukehmaan vielä. Tai sitten site vain kerta kaikkihaan haluaa kuunella kirjaa. Se oon useasti extra mukavaa kuunella ko kirjailija itte lukkee ommaa tekstiä, ko se oon mahollista. Mie olen monta iltaa nukahtanut Astrid Lindgrenin ihahnaan ähneen ko se oon vienyt minut Mattismetthään tai Nangijahlaan.

Nyt mulla oon yks huunterinki CD-kirjoista meänkielelä. Miksi niitä ei ole? Kirjojahan oon meänkielelä. Mie tiiän että monella voipi aluksi olla hankala lukea meänkieltä ja että silloin sais kuunella kirjaa vois olla yks tapa tottua kiehleen. Onko syy vain ekonoominen? Tietenki se oon niin että CD-kirja meänkielelä ei myy yhtä hyvin ko Jan Guillou, mutta kuitenki. Joku pitäis tehä jotaki – mutta kuka?

söndag 15 november 2009

IKEA - vår räddning? IKEA - meän pelastus?


Igår var jag på IKEA i Haparanda. Ja, svängde förbi eftersom jag hade ett ärende till Torneå. Om och om igen förundras jag hur det nästan alltid är fullt på parkeringen. Bilar från Sverige, Finland, Ryssland och Norge. En bil med släp från Tromsö. Bussar från Sverige och Finland. Privatresor och personalresor. Ändå tycker jag inte att folk handlar så mycket "större" grejor; de flesta gick omkring med lampor, badrumsmattor, mjukisdjur och en och annan stekpanna. Säkerligen köpte Tromsöborna en soffa, en Billyhylla och kanske ett köksbord. De hade ju trots allt släp. Runt själva IKEA har det förstås etablerats en massa andra butiker som i sin tur gjort att Haparanda centrum mer eller mindre utarmats. I Torneå finns dessutom det nya köpcentrat "Rajala - På gränsen". Dessa två affärskomplex drar folk åt varandra, vilket är bra, tycker jag. Torneå och Haparanda slår ju också fast att de är en stad. Mer sådant!

Men hur bra är denna IKEA-satsning för Tornedalen och Norrbotten? Det intressanta är att kommun, stat och landsting på olika sätt arbetat med regional utveckling i åratal men inget avsevärt häpnadsväckande har skett som lockar folk från vida omkring. Men när Kamprad smäller upp IKEA så händer det plötsligt något. Frågan är dock hur långsiktig denna satsning är? Visst drar Haparanda/Torneå in pengar nu genom folk som shoppar, äter och kanske spenderar någon natt på hotell, men sedan då? Vad händer om IKEA läggs ned? Och om man ser på befolkningen så har Haparandas invånare inte ökat sedan IKEA etablerats. Troligen beror detta på att folk som jobbar på IKEA (eller i någon verksamhet kring IKEA) faktiskt pendlar. Då kan man fråga sig om det är viktigt att invånarantalet ökar just i Haparanda? Självklart vore det positivt för kommunen om så var fallet, men kanske ska vi se på hela Tornedalen som en region? Tyvärr ökar inte invånarantalet i någon annan av de tornedalska kommunerna heller, men kanske kan en regional satsning åtminstone påverka utflyttningen? Kanske är den regionala satsningen som sker med offentliga medel heller inte förgäves - den bygger mer på långsiktighet. Tror jag.

Nåväl, det om detta.

Vad köpte jag hos Ingvar? Ett skoställ och en lampa. Jag måste hålla med Kamprad i hans uttryck om IKEA: "Ingen vill ha allt, men alla vill ha nåt". Kanske något att tillämpa och tänka på i arbetet med regional utveckling?

fredag 13 november 2009

Romanen Klockan 21:37 väcker debatt


Karin Alfredsson, journalist och författare med rötter i Västerbotten, är i blåsväder. Hon skriver deckare där huvudpersonen, doktor Ellen Elg, möter samhällsproblem i olika delar av världen. Ofta är det kvinnor och flickor som är drabbade. Det kan handla om sexuella övergrepp, prostitution, handel med spädbarn och som i hennes senaste roman, Klockan 21:37, om abort. Jag har inte läst boken själv men såg på Kulturnyheterna hur boken väckt debatt i Polen. Klockan 21:37 handlar nämligen om en ung polsk flicka som blir gravid, men inte vill behålla barnet. Hon äter magsårsmedicin och hoppas att det ska "hjälpa". Hur gör man i ett land där abort är förbjudet? Titeln syftar på klockslaget då påven Johannes Paulus II dog. En mäktig man som fortfarande påverkar framför allt den katolska världen. Det intressanta är att boken, hittills, enbart finns på svenska och ändå har polska katoliker blivit så upprörda. Mest verkar det handla om omslaget; ett porträtt på ovannämnda påve, dock ett krossat porträtt.

Ja, detta är ytterligare ett exempel på hur skönlitteraur kan glädja, uppröra, trösta och väcka debatt.

Du kan läsa mer om romanen på författarens hemsida www.karinalfredsson.se och jag ska köpa boken imorgon.

torsdag 12 november 2009

Några vinterord - Joitaki talvisanoja


• Parkkari = spark
• Sivakat = skidor
• Sopsaa = få fäste
• Pluuvirunka = plogkarm, plogvall
• Rohki liukas = verkligen halt
• Frikku = motorvärmare
• Höyry punnoo = det ryker
• Mukkanen tie = kurvig väg
• Skuuteri = skoter
• Praasu = brasa

onsdag 11 november 2009

Vilse på Vargön - Eksynyt Vargönillä


Nu i vintertider och snålblåst är det ju mysigt att tänka tillbaka på sommaren. Jag bläddrade bland lite foton och kom över bilder från en semestervecka i juli som jag och min särbo Janne tillbringade på Vargön, Piteå skärgård.

För mig är skärgården något mycket exotiskt och jag förundras över havet som jag känner stor respekt för. Den tar som aldrig slut. Jag är van vid älvar och sjöar som jag (nåja) kan simma över. Nu var Vargön kanske inte den mest exotiska skärgårdsön med solvarma klippor, kluckande vågor, långa sandstränder och god glass. Nej, Vargön bjöd på buskar, myrar, grillplatser, surved, bromsar, mygg och myror. Jag som hade bilden av att skärgården var helt myggfri. Tack och lov hade en skärgårdsvan kompis till mig sagt att vi skulle ta med myggstift, alsolsprit och after-bite. Jag önskar dock att vi hade haft med ngt effektivt medel mot myror också eftersom de bokstavligt talat tog över på kvällarna. Janne tätade med kartongbitar och jag for vild omkring och sprutade Radar (fanns i stugan). Detta fick till följd en ökad konsumtion av astmamedicin.

Det finns två stugor att hyra på Vargön (via Piteå turistbyrå). Vi var de enda denna vecka så vi fick ha bastun och utedasset i princip för oss själva. Varje dag la dock mindre båtar till och några av de bastade och uträttade sina behov på dasset. I övrigt träffade vi inga människor.

Visste ni att det finns saltvattensschampo att köpa på friluftsbutiker? Små, små flaskor som kostar 49 kr men som i gengäld kan användas till att tvätta allt: hår, kläder, golv, porslin. Man behöver bara några droppar. Detta medel använde vi varje kväll i bastun. Tyvärr var veden som turistbyrån skulle handahålla sur. Janne och jag var på vedjakt varje dag och vi blev verkligen varse om de basala sakerna som vi tar förgivna i vardagen, t ex värme och sötvatten. En eftermiddag kom ett gäng och badade bastu och, till vår förtvivlan, använde den ved som vi släpat dit kvällen innan i förebyggande syfte. I vanliga fall hade detta väl inte varit en sådan stor grej, men nu retade det verkligen upp oss. En sådan fräckhet. Vi spanade med kikare när dessa otrevliga människor doppade sig i havet och sedan sprang tillbaka till bastun. Till slut hade de i alla fall den goda smaken att lämna ön och vi begav oss till bastun för att få våra misstankar bekräftade. Mycket riktigt! Inte fanns vår ved kvar. Sura och bittra stegade vi tillbaka till stugan, spelade yatzy och begav oss sedan för att samla ny ved.

Efter en vecka av vedsamlande, myrutrotande, grillande, bastande, solande (jodå – vi hade det bra också!) och promenerande (vi gick vilse på ön och var ute och gick i sju timmar) vad det dags att åka hem med båttaxin. Och det konstiga är att jag längtar tillbaka till Vargön! Det finns ju inget bättre än att få borsta tänder utomhus och grunna över om det ändå inte vore möjligt att simma över havet.

tisdag 10 november 2009

Meän flaku - Vår flagga



Tornionlaaksolla oon oma flaku. Meänmaa ja Bengt Pohjanen oon ottanu flakun framile. Minusta se oon hyvä mutta olen hunteerannu mitä se oikein meinaa ko oon oma flaku. Kyllä se varmasti niinku liitää meät tornionlaaksolaiset vielä enemmän yhteen mutta toishaalta se piiain jättää muut ulkopuolele. Mutta kaikki flakuthan tekevät sen jos niin aattelee. Mie en oikein tiiä sympoliseraako tämä flaku vielä virallisesti Tornionlaaksoa?

måndag 9 november 2009

Fenomenet Finnmix - Finnmix-fenomeeni


Finnmix är ett radioprogram som sänds varje fredag 17.10-19.00 i P4 Norrbotten (glöm ej webbradio). Det är något så enkelt som ett gratulations- och hälsningsprogram varvat med framför allt finsk musik. Överlag är det meänkieli som används - ibland översätts vissa saker till svenska. Folk mailar, ringer, sms:ar och snigelpostar sina hälsningar och bänkar sig sedan framför radion för att höra om de hälsningar man skickat/väntas få kommer fram. Programledaren (brukar alternera mellan ngr stycken) intevjuar personer som ringer in. Det handlar om vädret, om de ska bada bastu efter programmet eller om någon lokal händelse i just den aktuella byn. I början av programmet hinner programledaren intervjua den som ringer men sådär kring 18.45 blir det bara ett rabblande av namn, åldrar, byar och vilka som deltar i hälsningarna. Det sistnämnda är ju bra på ett sätt - fler hinner få hälsningar framförda...

Efter programmet ringer man sina vänner/bekanta antingen för att tacka för hälsningen man just fått i radion eller för att upprört beklaga att hälsningen man själv skickat inte kom fram. Dagen efter, när man ska handla mjölk på OK eller ICA, kommenterar alla att de hört att man fick/skickat hälsningar i Finnmix. Fredagar 17.10-19 stör man alltså inte varandra på något sätt. Ibland måste man dock ta några steg från radion, t ex för att fylla på ved i utebastun, men då tar man förstås på sig hörlurarna med inbyggd radio. Dessa lurar funkar utmärkt även om man av ngn anledning måste klippa gräsmattan eller hugga ved en fredag kväll. Personligen har jag tyckt att programmet är tråkigt, töntigt, mesigt, ålderdomligt - men likväl, så fort jag sitter i en bil på en fredag kväll, lyssnar jag andäktigt på Finnmix. Man vet ju aldrig, kanske får jag en hälsning...(fast då skulle personen som skickat ringt mig innan och meddelat att lyssna extra noga). Men i allafall.

Den tornedalska Berlinmuren? - Tornionlaaksolainen Berliinimuuri?


Idag är det 20 år sedan Berlinmuren revs. En mur som naturligtvis aldrig skulle ha funnits. Folket gjorde uppror, rev muren och till slut fick öst ett systemskifte. Detta gällde ju inte bara Tyskland utan andra länder i öst som t ex Rumänien.

Vilka murar finns/har funnits i Tornedalen? Självklart var gränsdragningen 1809 en mur, om än inte bokstavligt talat. 1809 drogs ett streck och folket i Tornedalen tillhörde plötsligt olika länder. Detta har förstås satt spår hos oss, inte minst den s k försvenskningsprocessen där det förbjöds att tala finska (då hette språket ju ej meänkieli)i skolan. Min mormor berättade hur hon och hennes vänner på rasterna smög bakom skolbyggnaden och pratade finska - de kunde ju inget annat språk! Fick läraren höra/se detta så blev de slagna på fingrarna. Helt sjukt! Mormor kunde läsa på svenska men förstod inte vad hon läste.

I 10 år har meänkieli och tornedalingar varit en erkänd minoritet i Sverige. Vad har då hänt? Ja, en del förstås, inte minst har statusen på meänkieli tagit ngr kliv i trappan, även om det tyvärr är få unga som idag använder språket aktivt. Vi har fått ökad självkänsla och vågar sträcka på oss. Vi har fått ngr TV-program och vi har rätt att använda meänkieli i kontakt med myndigheter i fem kommuner, men det har, enligt mig, varit mycket snack men lite verkstad. Inte har myndigheterna kunnat hjälpa till på meänkieli så som jag önskat. Pappa ville t ex ha en blankett på meki, men det var inte möjligt. Inte heller är det en självklarhet att det ens finns ngn på den aktuella myndigheten som talar meänkieli (eller kanske inte vågar tala meänkieli?). Nej, vill staten verkligen ha ett levande Tornedalen och ett levande meänkieli behöver vi cash! Visa att ni menar allvar med er minoritetspolitik.

Min önskelista för den nya minoritetspolitiken:

* meänkieli får ett standardiserat skriftspråk
* anställa ungdomskonsulenter
* meänkieli och den tornedalska kulturen blir ett aktivt ämne i skolan
* fler TV och radio-program för barn och vuxna
* en ofta utkommande tidning på meänkieli
* dagliga TV-nyheter på meänkieli
* aktivt användande av meänkieli i kommuner och inom myndigheter
* ökat antal böcker, teaterföreställningar, filmer, konserter av hög kvalitet på meänkieli = ökat anslag till förlag, teatrar, film- och musikutövare m fl
* medel till kreativa projekt för att stimulera bl a unga att använda meänkieli och känna sig stolta över sina rötter

Detta skulle, anser jag, stärka oss på en rad olika sätt - inte minst att riva muren inom oss så att vi vågar! Vågar tala, vågar ställa krav, vågar sträcka på oss - våga vara oss själva helt enkelt.

fredag 6 november 2009

Gustav Adolf-bakelse vs Kangoskakor Gustav Adolf-paakelsi vs Kangoskakkoja


Av någon anledning ska vi fira Gustav II Adolfs dödsdag med en bakelse. Jag gillar bakelser, så det är inte det, men varför just en bakelse till ära (?) för denna fältherre? Dessutom är ju inte bakelsen konsekvent - den kan i princip se ut hur som helst bara man har med en utsmyckning av gubben. Nej, tacka vet jag de tornedalska Kangoskakorna - de har ett utseende, är könsneutrala och fredliga, goda, ok att baka året runt och lätta att äta; inget choklad- eller gräddklet och därmed utmärkta att ha med sig på utflykt. Jag tycker att alla konditorier i Tornedalen borde sälja dessa kakor - de är ljuvliga i sin enkelhet. Ne oon niin makeat! Freistaa vaikka itte paakata (reseptin sie löy´ät tässä alla)! Du kan prova baka själv (recept nedan)! Jo, när jag skrev in Kangoskakor som sökord på Wikipedia fick jag frågan "menade du Kongospråk" och "menade du kanonkulor". Denna okunskap...(hihi)

"Gustav Adolfsbakelse är en särskild bakelse till minnet av Gustav II Adolfs dödsdag den 6 november 1632. Bakelsen skapades 1909 av konditorn Carl Bräutigam på konditoriet Bräutigams på hörnet Östra Hamngatan/Kungsgatan i Göteborg i Sverige.
Bakelsen känns igen på en silhuett av Gustav II Adolf som pryder den. Bakelsens innehåll kan variera vilket även silhuetten, som ofta är gjord i marsipan eller choklad, kan göra. Ursprungsformen tillverkades i gips och kisel och föreställde en byst av Gustav II Adolf. Originalhuvudet skall vara i rosa marsipan. Originalbakelserna hade smak av choklad och citron, de tillverkades av smörkräm mellan sockerkaksbottnar och var helt doppade i glasyr." (ur Wikipedia)

VS

Receptet är ett originalrecept från "Iskonkallen Ida" i Tärendö.

4 kaffekoppar socker
3 kaffekoppar mjölk
3 kaffekoppar (300 gr) smält margarin
3 tsk hjortronsalt
1 kg vetemjöl

Smält margarinet och låt det svalna, blanda ihop alla alla ingredienser för hand, ej med maskin. Låt degen stå till nästa morgon och kavla ut till ca 0,5 cm tjockt, ta sen ut runda kakor med ett dricksglas som mått. Gräddas i mkt varm ugn, 250 - 300 grader i några minuter, de ska inte bli allt för brungräddade. (från http://ellas.zoomin.se/index/48757.html) (Bilden från ICA-kuriren)

torsdag 5 november 2009

Var är alla kvinnliga auktionsförrättare? Missä kaikki vaimonpuoliset avisuuninpitäjät oon?


Jag älskar att gå på auktioner. Gärna gårdsauktioner på sommaren utrustad med egen pall, fikakorg, solkräm och vattenflaska. Jag är en sån där ihärdig typ som inte går förrän auktionen är slut, vilket kan ta rätt många timmar. Min fikakorg har ofta hunnit sina redan innan halva auktionen förrättats och jag gynnar då glatt varmkorvförsäljarna som finns på plats. Visst har jag fyndat en del men också blivit ordentligt blåst. Det är dock en tröst att det finns folk som, i ren iver, höjer på sitt eget bud. Då känner jag mig alltid mycket klok och sparsam.

Nåväl, jag har besökt små auktioner, mellanstora auktioner och stora auktioner med sådana där spadar som man ser folk ha på TV (för övrigt råkade jag vid ett sådant tillfälle höja min spade och plötsligt hade jag köpt en matta för 3 000 kr), men inte en enda auktion har förrättats av en kvinna! Är inte det konstigt? Säkerligen hänger det ihop med gamla traditioner på nåt sätt, men det är väl dags att ändra på det. Att vara auktionsförrättare handlar ju egentligen i princip om att ljuga så trovärdigt som möjligt. Det kan ju inte vara så svårt. Kanske dags att ge sig i kast med klubban nästa sommar...Piiain oon aika otta asian omhiin käshiin...

Pinsam prästcirkus i Pajala

Såg på nyheterna (igen) om tillsättningen av kyrkoherde i Pajala. Vilken cirkus! Till en början fanns det bara en sökande - Monica Metsävainio. Hon kallades till intervju i juni men redan dagen efter bestämde kyrkonämnden att utlysa tjänsten en gång till. Denna gång sökte tre personer tjänsten - Monica var den mest meriterade. I den första rekryteringsomgången menade kyrkonämndens ordf att Metsävainio blev dissad eftersom hon hade krav på administrativ hjälp, vilket alltså skulle bli för kostsamt. Nu har hon dragit tillbaka kravet på administrativ hjälp, men har ändå bara blivit erbjuden en provanställning!Kyrkonämndens ordf menar att det inte har med könet att göra. SKITSNACK! Enda orsaken till att en ny kyrkoherde inte är tillsatt är för att den mest lämpade är kvinna. Vad är det för förkalkat synsätt? Pinsamt Pajala, pinsamt. Skärp er!

Poetiska (?) byanamn


Är det något vi har gott om i Tornedalen och Norrbotten så är det spännande gula vägskyltar med röd kant. Jodå, jag vet - det finns kuliga namn även på andra ställen!

Vilka är det som bor i dessa småbyar? Säkert skulle man möta en massa intressanta människor i Ampiaislantto (ungefär Getingpöl), Kompelusvaara (ungefär Snubbelberg), Matojärvi (Masksjön), Paskajänkkä (Skitmyren) och Kattilakoski (Kastrullforsen).

Ny barnbok på meänkieli - Uusi lastenkirja meänkielelä


Algot och Alma är två charmiga grodor som bor i Torneälven. De är goda vänner, men som för alla andra så trasslar det till sig ibland. En tänkvärd och rolig bok. Författaren heter Anne Angeria och boken, som kostar 150 kr, kan du beställa via str-t.com (bilden är från STR-T:s hemsida) Kanske ett julklappstips?

Algot ja Alma oon kaks charmista sammakkoa jokka assuu Tornionväylässä. Ne oon hyvät kaverit, mutta niinko kaikilla muila niillä joskus tulle propleemiä. Kirja herättää huunterinkiä ja oon samala hauska. Kirjailijan nimi oon Anne Angeria ja kirjan, joka maksaa 150 kr, sie voit peställata str-t.com kautta (kuva oon STR-T:n kotisivulta). Piiain kirja olis hyvä jouluklappi?

Några fler tips på barn- och ungdomsböcker med anknytning till Tornedalen/ Muita lasten- ja nuorten kirjatipsiä jokka jolla lailla liityvä Tornionlaakshoon:
Astrid Lindgren: Eemelin eesotot
Mona Mörtlund: Elli lähtee pyhhiin pirthiin, Ellin leikkikaveri, Hanna hakkee hormia, Hanna hakkee joukhaista
Mikael Niemi: Kyrkdjävulen, Blodsugarna
Sven Nordqvist: Pannukakkothoortta
Bengt Pohjanen: Dödens ängar, Land i lågor
Lina Stoltz: Minna och Mirakelmannen, Minna ja noita , Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taaksikseen

Fråga på ditt bibliotek! Kysy sinun pipluteekistä!

Kvinnliga författare med anknytning till Tornedalen

Så här på kvällskvisten (00:41) funderar jag på min tornedalska identitet och minns en ung gymnasietjej som för ca åtta år sedan, på ett skrivarläger, frågade mig om det fanns några kvinnliga författare med anknytning till Tornedalen. Hon kände till några manliga men ville skriva en uppsats om kvinnliga. Hon var upprörd över att inga författare med rötter i Tornedalen lästes i skolan (hon gick på ett gymnasium i Tornedalen). Jag blev glad att hon frågade men också besviken på att skolan inte lyft in detta, för mig, självklara sätt att närma sig sin egen kultur och sin egen identitet. Dessutom ett utomordentligt sätt att ta klivet in i litteraturen och väva in andra skolämnen. Hur mycket lättare och roligare blir det inte att läsa t ex historia när man kompletterar med en skönlitterär bok! Själv minns jag hur jag på gymnasiet skrev en uppsats om Kengis bruk när mina klasskompisar skrev om Swaziland, Tanzania, USA, Nya Zeeland och Argentina.

Det viktigaste med litteratur och läsning är förstås att det ska vara lustfyllt!

Nå, här kommer ngr tips på kvinnliga författare med anknytning till Tornedalen:

* Gerda Antti
* Hilja Byström
* Ester Cullblom
* Katarina Kieri
* Majvor Müller
* Mona Mörtlund
* Kerstin Tuomas Larsson

onsdag 4 november 2009

Välkomna! Tervetuloa!

Min blogg kommer att handla om Tornedalen, kultur, meänkieli och annat intressant. Förhoppningen är att du därute ska kommentera och tycka till. Att detta blir en gemensam plats för oss att utbyta tankar och låta idéer växa. Vem vet, kanske bidrar vi till att öka kunskapen och väcka intresset för/om Tornedalen. Du är naturligtvis välkommen att skriva på svenska, meänkieli, engelska, finska...Ja, välj det som passar dig just idag! Och kom ihåg - du kan inte skriva fel! Alla ord är bra och ditt sätt att skriva är det bästa.

Minun plokissa mie kirjotan Tornionlaaksosta, kultyyristä, meänkielestä ja muusta mikä oon intressanttia. Minun toive oon että sie siellä ulkona komenteerat ja kirjotat mitä justhiinsa sie tykkäät. Että tästä tullee yhteinen paikka meille vaihta ajatuksia ja antaa iteat kasvaa. Ken ties, piiain me lissämä tietoa ja herätämmä intressin Tornionlaaksolle/Tornionlaaksosta. Sie olet tietenki tervetullut kirjottamhaan ruottiksi, meänkielelä, englanniksi, suomeksi...Valitte itte mikä kieli sulle soppii justhiinsa tänhään! Ja muista - sie et voi kirjottaa väärin! Kaikki sanat oon hyvät ja sinun malli kirjottaa oon se paras.

Vem är en tornedaling? Kuka oon Tornionlaaksolainen?

Vad är Tornedalen och vad är meänkieli? Vad och vem är en tornedaling? Skriv gärna en rad om vad just du tycker! Kirjota mitä justhiinsa sie tykkäät!

På Svenska Tornedalingars Riskförbund - Torniolaaksolaiset (STR-T) kan du läsa mer om Tornedalen, kolla in http://www.str-t.com/ STR-T kommer också ut med Met-avisi 4 ggr/år

Unga och meänkieli - Nuoret ja meänkieli

Jag funderar vad som kan göras för att locka ungdomar att använda meänkieli. Att få unga människor att inse hur viktigt och underbart det är att använda flera språk. Ju fler språk desto fler världar. Naturligtvis förstår jag också att detta inte är ngt man gör i en handvändning. Inte minst med tanke på den historia som Tornedalen och tornedalingarna har genomlidit. Men nu ska vi se framåt! Nyt oon aika hunteerata etheenpäin! Tack och lov finns det personer, organisationer och föreningar som gjort och gör en massa för vår kultur och vårt språk. Och jag hoppas att vi ska bli fler. Ett komplement kan ju vara bloggar!