Siw Malmqvist, mord och en haltande kommissarie

Roslund & Hellström, en svensk kriminalförfattarduo, bestående av journalisten Anders Roslund och kriminalvårdsdebattören Börge Hellström har skrivit fem kriminalromaner med kommissarien Evert Grens som spindeln i nätet. Författarna debuterade 2004 med kriminalromanen Odjuret. Romanerna bygger på flertalet intervjuer och händelserna och karaktärerna känns trovärdiga. Det är väl det som är så obehagligt. Flera av böckerna ska också filmatiseras.

Jag har svårt för deckare där morden är bestialiska, blodet sprutar och skallben krossas. I Roslund & Hellströms romaner är inte morden flera och brutala (iaf inte ofta) utan läsaren får istället fundera mycket på vem som egentligen är offer och vem som är brottsling. Böckerna handlar bl a om makt, prostitution, utsatthet, dödsstraff, svenska gatubarn och kriminalvård. Är allas liv lika mycket värda? På denna fråga svarar väl de flesta ja, men författarna ställer frågan på sin spets och jag som läsare börjar fundera…

Vidare är det svårt att begripa att det som beskrivs verkligen händer – på riktigt. T ex om gatubarn i Stockholm (Flickan under gatan, 2007), om hur polismyndigheten m fl satsar massor med medel på att skydda brottslingar för att dessa ska lösa ännu större brott, s k infiltratörsverksamhet (Tre sekunder, 2009).

Kommissarie Grens är dessutom en intressant figur. Han är ensam och bitter, precis som de flesta kommissarier i litteraturen, men han lyfter stämningen med att jämnt och ständigt lyssna på Siw Malmqvist.

Författarnas officiella hemsida www.roslund-hellstrom.com

Odjuret 2004
Box 21 2005
Edward Finnigans upprättelse 2006
Flickan under gatan 2007
Tre sekunder 2009

Kvinnlig präst i Övertorneå - Hurra!

Igår blev det klart - Birgitta Pirhonen tillträder som ny komminister i Övertorneå församling under våren! Hurra! Pirhonen hade hunnit dra tillbaka sin ansökan efter allt strul och skitsnack om lämpligheten i att vara präst och kvinna, men som tur är ändrade hon sig. Bra.

Det är bara så tragiskt att det ska behöva bli sådana här pinsamma diskussioner - 2010. Kvinnliga präster har haft rätt att verka och arbeta på samma villkor som deras manliga kollegor i 50 år, åtminstone i teorin. I praktiken verkar det vara helt andra förhållanden, åtminstone i ett flertal församlingar. Det intressanta är att församlingsborna ofta är positiva - det är några stofiler i kyrkorådet som inte kan tänka kärlek.

Varmt välkommen, Birgitta!

Galt i predikstolen?

Skäms Övertorneå!

Nu är det dags igen. Förra gången var det Pajala församling som motsatte sig en kvinnlig präst och nu är det Övertornås tur. Hur är det möjligt att denna diskussion ens uppkommer 2010? Den avgående komministern Arne Hällefors vill ha en ”ärrad galt” i predikstolen.

Min ärliga mening är att församlingen behöver någon hårdhudad. Det finns mycket struligheter och många viljor. Det behövs jämnmod och tillförsikt. Folk har inte heller landat i alla diskussioner om exempelvis att viga samkönade. Det behövs en ärrad galt som komminister. Församlingen är inte redo för en kvinna, säger Hällefors. (NSD 11/1-2010)

Vad är detta för syn på människan? På kvinnan? På kärleken? Nej, jag fattar ingenting. Men tragiskt är det.

Ut med alla reptilhjärnor så att vi kan få en mänsklig utveckling!

Mina renar Mimmi, Per och Lady - Minun porot Mimmi, Per ja Lady

God fortsättning på er alla! Hoppas ni haft en skön och mysig ledighet! Jag har rest runt i Norrbotten och umgåtts med familj, vänner och kylan. Igår satt jag i bilen och såg några vackra renar och kom att tänka på mina djur som följt mig genom livet…

Våra husdjur är ofta mycket viktiga för oss. De blir helt enkelt en del av familjen. Det kan handla om vanliga djur som katter, hundar, undulater och kaniner och som i mitt fall även av en höna, en tupp, tre renar, vattensköldpaddor, eremitkräftor, strumpebandssnok, vandrande pinnar, möss (skulle inte klara det idag), en papegoja och en minigris. Dock visade det sig så småningom att minigrisen inte alls var en minigris utan ett vietnamesiskt hängbukssvin (han åt allt - och då menar jag allt – utom Turkisk peppar-godis). Att köpa grisen i säcken fick en helt ny innebörd.

Vi namnger våra husdjur med mer eller mindre omsorg och fantasi. Att sköldpaddan hette Skalman och papegojan Klara (hon kunde säga Klara klarar allt) är väl inte så påhittigt, men hur tänkte jag när jag döpte mina tre renar till Mimmi, Per och Lady? Eller hur gick funderingarna när pappa och hans syskon döpte sin katt till Tusse-Fingal? Ett ståtligt namn för en katt. En granne i byn där hemma har en förkärlek för det ryska och hans två katter heter Aldrigsova och Barasova. En vän från min barndom var så förtjust i sitt eget namn att hon även döpte hästen till Johanna.

Ja, det finns en hel del att fundera kring vad man har för husdjur, varför och vad man döper de till. För min del känns det lika bra att inte rota mer i det här…

PS. Strumpebandssnoken hette Bernhard, minigrisen Rajder, hönan Titti och tuppen Oscar.