Ok, den här boken hade jag inte valt själv, men eftersom jag läsecirklar och en av medlemmarna valde den så var det ju bara att sätta igång. Jag gillar när deckare handlar om den enskilda människan och har svårare för brott kopplade till underrättelsetjänster eller politiskt kopplade mord. Då vet ni det.
Fyra dagar i Kabul utkom sommaren 2017 och handlar om den 34-åriga polisen och förhandlaren Amanda som gör allt för att hitta två svenska diplomater som kidnappats i Kabul. Ett av problemen är att Amanda inte har någon att förhandla med eftersom kidnapparna inte hör av sig. Parallellt med händelserna i ett stekhett och dammigt Afghanistan hittas en ung, homosexuell man död i Stockholm. Till denna härva har författaren adderat heroin, ett afghanskt statsbesök och en hemlighetsfull ambassadör.
Anna Tell får reda ut många frågor och det lyckas hon med till största del. Kanske är det lite väl många parametrar och lite väl många personer i berättelsen för jag får svårt att hålla isär karaktärerna. Läsaren märker att författaren har erfarenhet av polisarbete. Inte minst gäller det detaljer kring utrustning och vapen. Däremot får karaktärerna inget djup utan förblir ganska platta. Dessutom undrar jag om medvetenheten kring säkerhet på den här nivån är så dålig och så naiv som författaren beskriver. Skulle en ambassadör i ett land som Afghanistan verkligen använda sitt personnummer som kod? Nej, här känns boken inte trovärdig. Miljöbeskrivningarna hade jag också önskat mycket mer av.
Det bästa med Fyra dagar i Kabul är att den tuffa polisen är kvinna. Amanda är både förhandlare och polis på fältet med skyddsväst, skitiga skor och magasin i fickorna. Dessutom i ett land där jämställdhet knappt existerar. De afghanska poliserna, som förstås är män, är högst ovana med en kvinnlig polis som tydligt sätter sig emot patriarkatet. Nu är det inte så att det enbart är afghanerna som är bovarna i dramat. Tvärtom. Är den svenska regeringen villig att dölja mord för att uppehålla diplomatin?
Slutsats: en helt ok debut med spännande feministiskt filter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar