Filmen Kautokeino-upproret

Filmen Kautokeino-upproret gick på SVT 2 häromdagen och jag hade faktiskt inte sett den förut trots att den haft premiär redan januari 2008.

Storyn är följande: I mitten av 1800-talet är spriten ett mycket stort problem i Nordnorge (och självklart även i norra delarna av Finland och Sverige). Lars Levi Laestadius predikar i Kautokeino om spritens förödande krafter och hans ord tilltalar många. Folket i byn gör bot och bättring. Ingen handlar mer sprit hos byns handelsman och övriga varor köper man från Kautokeino vilket förstås leder till ekonomiska svårigheter för handelsmannen. En ny präst kommer till byn för att hindra laestadianismen att sprida sig och på så sätt även stödja handelsmannen. Turerna är många. Samerna blir fruktansvärt behandlade och skickade i fängelse för att ha sagt emot prästen och ej kommit till kyrkan. 1852 når denna tvist sin kulmen och två renskötare, Aslak Hetta och Mons Somby, dödar länsmannen och handelsmannen. Prästen blir misshandlad. Hetta och Somby avrättas 1854 och ytterligare fyra personer får långa fängelsestraff.

Filmen, regisserad av Nils Gaup, är på många sätt gripande. Inte minst scenerna när överheten kommer till byn och tvångsslaktar renar. Fotot är vackert och vidderna vida. Förtrycket kryper in under skinnet och jag känner mig upprörd. Tyvärr är karaktärerna förenklade och personerna är antingen goda eller onda. Jag saknar en fördjupad bild av t ex icke-samerna och även en mer ingående bild av laestadianismen. Det känns lite krystat att Michael Nyqvist är med i en enda scen, som predikanten Lars Levi Laestadius. Varför ha med Nyqvist överhuvudtaget? Kvinnorna hade kunnat lyftas fram betydligt mer. Som handelsman ser vi Mikael Persbrandt. Övriga skådisar är personer med samiskt ursprung. Jo, Göran Forsmark fladdar förbi – som han alltid gör så fort det är en film som utspelar sig norr om Gävle. En av huvudrollerna innehas av regissören Nils Gaup. Vidare tycker jag att slutet går alltför fort, det känns lite rumphugget.

Summa summarum: jag ger filmen betyget 3 av 5, d v s klart sevärd och ett stycke av vår historia.

Ungdomsfilm inspelad i Piteå

30/9-2011 har filmen Jag saknar dig premiär. Filmen bygger på Peter Pohls och Kinna Gieths ungdomsroman Jag saknar dig, jag saknar dig som vann Augustpriset 1992. Filmen regisseras av guldbaggebelönade Anders Grönros (fick baggen för filmen Agnes Cecilia – en sällsam historia vilken bygger på Maria Gripes roman med samma namn). Manuset till Jag saknar dig har Peter Pohl skrivit själv. Skådespelare: Hanna Midfjäll, Erika Midfjäll, Thomas Hanzon. Filmen är inspelad i Piteå.

I boken/filmen lär vi känna 14-åriga tvillingarna Tina och Cilla under deras uppväxt i en svensk småstad, som i filmen är förlagd till Piteå. På mammas födelsedag rusar tvillingarna iväg för att hinna med skolbussen, då blir Cilla påkörd bakom Tinas rygg. Kvar blir Tina som måste försöka klara sig och hålla balansen i livet utan Cilla. Jag saknar dig är en sann beskrivning av hur det kan vara att leva vidare i det svåra, där små, små händelser blir extremt laddade.

Precis som flera av Pohls ungdomsromaner passar även denna för vuxna. Det gör säkert filmen också!

För den som vill läsa om Pohls författarskap kan Monica Nordström Jacobssons avhandling, "Peter Pohls litterära projekt. En tematisk studie med utgångspunkt i debutromanen 'Janne, min vän'", vara av intresse. Monica undervisar i litteraturvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Läs gärna några av Pohls böcker! Hans författarskap har betytt och betyder mycket för svensk ungdomsroman.

Fler filmtips med stark anknytning till oss i Norrbotten:

* Elina - Som om jag inte fanns (2003)
* Populärmusik från Vittula (2004)
* Järnets änglar (2007)

Dessutom: I morgon, 2/6, Kautokeino-upproret på SVT2 kl 21.30.