Filmen Kautokeino-upproret gick på SVT 2 häromdagen och jag hade faktiskt inte sett den förut trots att den haft premiär redan januari 2008.
Storyn är följande: I mitten av 1800-talet är spriten ett mycket stort problem i Nordnorge (och självklart även i norra delarna av Finland och Sverige). Lars Levi Laestadius predikar i Kautokeino om spritens förödande krafter och hans ord tilltalar många. Folket i byn gör bot och bättring. Ingen handlar mer sprit hos byns handelsman och övriga varor köper man från Kautokeino vilket förstås leder till ekonomiska svårigheter för handelsmannen. En ny präst kommer till byn för att hindra laestadianismen att sprida sig och på så sätt även stödja handelsmannen. Turerna är många. Samerna blir fruktansvärt behandlade och skickade i fängelse för att ha sagt emot prästen och ej kommit till kyrkan. 1852 når denna tvist sin kulmen och två renskötare, Aslak Hetta och Mons Somby, dödar länsmannen och handelsmannen. Prästen blir misshandlad. Hetta och Somby avrättas 1854 och ytterligare fyra personer får långa fängelsestraff.
Filmen, regisserad av Nils Gaup, är på många sätt gripande. Inte minst scenerna när överheten kommer till byn och tvångsslaktar renar. Fotot är vackert och vidderna vida. Förtrycket kryper in under skinnet och jag känner mig upprörd. Tyvärr är karaktärerna förenklade och personerna är antingen goda eller onda. Jag saknar en fördjupad bild av t ex icke-samerna och även en mer ingående bild av laestadianismen. Det känns lite krystat att Michael Nyqvist är med i en enda scen, som predikanten Lars Levi Laestadius. Varför ha med Nyqvist överhuvudtaget? Kvinnorna hade kunnat lyftas fram betydligt mer. Som handelsman ser vi Mikael Persbrandt. Övriga skådisar är personer med samiskt ursprung. Jo, Göran Forsmark fladdar förbi – som han alltid gör så fort det är en film som utspelar sig norr om Gävle. En av huvudrollerna innehas av regissören Nils Gaup. Vidare tycker jag att slutet går alltför fort, det känns lite rumphugget.
Summa summarum: jag ger filmen betyget 3 av 5, d v s klart sevärd och ett stycke av vår historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar