söndag 7 maj 2017

Fiskarmännen i Akure, Nigeria



Chigozie Obioma debuterade 2015 med The Fishermen och romanen nominerades till Bookerpriset. Författaren är född i Nigera 1984, numera bosatt i USA. Fiskarmännen utkom 2016 på svenska.

Jag blev drabbad av denna mytiska, spännande och obehagliga historia där nioårige Benjamin berättar om honom och hans tre äldre bröder. I familjen finns även mamma, pappa och en lillasyster och lillebror. De fyra äldsta bröderna har en stark sammanhållning och gör allt tillsammans. När pappan får jobb på annan ort börjar bröderna fiska i den förbjudna floden Omi-Ala. Förutom föroreningar i vattnet förknippas floden med ondska och en dag möter pojkarna stadens galning Abulu i samband med en fisketur. Abulu bor i en gammal övergiven bil, men mestadels vandrar han omkring i staden och sprider hemska profetior. Abulu uppfattas som en mycket ond man som ingen rår på. Denna ödesdigra dag berättar galningen att den äldste brodern Ikenna kommer att dödas av någon av sina yngre bröder. Detta leder naturligtvis till en splittring mellan bröderna och den ena fruktansvärda händelsen avlöser den andra.

Boken har ett starkt driv och läsaren vill veta hur och om profetian slår in. Miljöbeskrivningarna doftar stekt jams och blommande mandarinträd. Det stinker av smuts, sopor och svett.  I den nigerianska solen växer tomaterna och vägarna dammar i hettan. Det absolut djupaste personporträttet är det om galningen Abulu och jag hade önskat lite mer persongestaltning gällande framför allt bröderna. De lyckas inte riktigt bli enskilda individer utan uppfattas mer som ett sönderfallande kollektiv. Detta gör å andra sidan att förfallet i den sammanhållna kvartetten blir vassare och djupt blödande.

Författaren har mixat Oidipus med Bibeln och låter gamla myter och traditioner möta det nya. Kolonialismen skuggar hela berättelsen och kanske blir det allra tydligast när pojkarnas far säger att det viktigaste är att ha en västerländsk utbildning. Kanada är en plats att längta till. Fiskarmännen är en kompakt roman med ett bra språk. Må så vara att vissa liknelser känns lite överarbetade. Likaså hade författaren kanske kunnat dra ned på antal våldsamma händelser. Jag gillar att författaren byggt upp boken med kapitel som verkligen speglar det mytiska innehållet: gräshopporna, tupparna, malfjärilen, sparven, spårhunden. Persongestaltningarna är ofta knutna till kapitelnamnen. Galningen Abulu är en leviatan, d v s ett sjöodjur som förekommer i Gamla Testamentet, och det är precis denna leviatan som pojkarna får upp den där eftermiddagen när de fiskar i Omi-Ala floden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar