Nu går sommaren sakteliga mot höst. Min familj och jag har avslutat sommaren med en minisemester i vackra finska lappland. Där kom jag, än en gång, att tänka på genus och jämställdhet. Hur kommer det sig att Finland är så långt efter när det gäller jämställdhet och genus? Det är nästan inte tänkbart att en nyfödd pojke får en rosa body i present eller att en tjej är rörmokare. Ok, det är inte självklart i Sverige heller, men ni fattar. Vägen är mycket längre och krångligare i Finland oavsett om du bor ute på landet eller i Helsingfors.
På ett lekland i Rovaniemi träffade jag en mamma med barn i samma ålder som mina barn. Hon berättade om den finska föräldraförsäkringen. I Sverige har vi 480 dagar per barn varav 90 dagar är reserverade åt den ena föräldern vid delad vårdnad. I Sverige kan vi spara dagar till barnet är minst åtta år. I Finland är man ledig nio månader. Punkt slut. Inga dagar att spara eller dagar som är reserverade så att båda föräldrarna får tillbringa tid med sitt barn. Hur många pappor tror ni är föräldralediga i vårt östra grannland? Vad innebär det när det kommer till jämställda förebilder?
Min uppfattning är att det även är svårare att leva som homo-, bi-, transsexuell eller queer i Finland. Eller som muslim. Eller som mörkhyad. Ja, egentligen allt som avviker från den förbaskade normen. En normbrytande grej där Finland faktiskt var före är insemination av singelkvinnor. I Sverige blev detta lagligt alldeles nyligt medan det i Finland varit möjligt i flera år.
Vad beror Finlands konservatism på? Har landet varit mindre mottagligt för influenser från väst? Hur påverkas invånarna av religiösa värderingar?
Undantag finns naturligtvis och detta är ett generaliserande inlägg, men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar