söndag 11 april 2010

Katarina Kieri och Per Nilsson i finstämd symbios



Katarina Kieri och Per Nilsson har tillsammans skrivit ungdomsromanen I det här trädet. Kieri och Nilsson har skrivit vartannat kapitel: Per om såriga Siri, även kallad Fågelflickan och Katarina om Jakob, Vilsenpojken. Jakob och Siri är 15-16år.

Karaktärerna går om varandra, noterar den andre ibland men inte alltid. De lär aldrig känna varandra och det är just det som också är skönt – vem orkar med ytterligare en söt kärlekshistoria? Siri bor med sin mamma. Pappan är alkoholiserad och bor i samma trappuppgång som Jakob. Jakob har flyttat från Boden till typ Stockholm och bor med mamma och storebror John. Jakob släpar omkring på en hemlighet som äter och tär på insidan. Tack och lov har både Siri och Jakob en nära vän som lyser upp tillvaron och gör det lite lättare att finnas till. Siri och Jakob har flera likheter, inte minst ensamheten.

Bokens huvudpersoner är inte med om några omtumlande äventyr, åtminstone inte till det yttre, utan det mesta handlar om vardagen (som också kan vara ett äventyr): skolan, gräl, samtal, skolkataloger, kajor, förtroenden, tedrickande, kompisar eller bristen på kompisar. På det inre planet pågår desto mer. Mellan andetagen.

Romanen är skriven lite som en pusseldeckare där gåtan är det vardagliga och det förflutna. Jag som läsare vill verkligen veta hur det går och vad det är för hemlighet som bubblar under ytan. Det är skönt att Per inte försökt få in sina gamla karaktärer (eller sig själv) denna gång. Katarina har indirekt skrivit in sig själv, men det gör absolut ingenting utan blir en kul detalj och en blinkning till hennes trogna läsare. Historien är sammanhållen trots (?) två författare, två separata röster. Orden är väl valda och stämningen fingertoppskänslig. Dock kan jag ibland tycka att det finns en del ”krystade” övergångar där författarna försöker fånga upp något från den andres kapitel. Det funkar några gånger, men sedan blir det lite too much. Jag tycker att Kieris kapitel är starkare. Dock kommer Per ”ikapp” lite längre in i boken. I det här trädet är inte lika bra som t ex Dansar Elias? Nej! av Kieri, men kommer säkerligen (och med rätta!) bli Augustprisnominerad.

Glöm inte att boken även passar utmärkt för vuxna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar