Trots insatser kring jämställdhet i Sverige finns fortfarande skillnader vad gäller t ex villkor, möjligheter och bemötande. Det är känt att lönerna för likvärdigt jobb, trots likvärdig utbildning, arbetslivserfarenhet och andra meriter, är betydligt högre för män. Fortfarande - år 2011! Våra affärer har en tydlig uppdelning mellan vad de definierar som pojk- och flickkläder och pojk- och flickleksaker. Det är mycket svårt att få tag på en röd tröja utan spets eller bilmotiv. Vad är det för fel på en helt vanlig röd tröja utan tryck eller krusiduller? Detta kan jag skriva mycket om, men vill nu kort formulera mina tankar om jämställdheten i Tornedalen.
Vad innebär jämställdhet för oss som tillhör en nationell minoritet? Är det överhuvudtaget någon skillnad mot majoritetens syn på frågan? Jag tror att det är det och jag tror också att det är svårare att bryta traditionella könsroller för oss. På något sätt tycker jag att det finns en viss machokultur i Tornedalen. En tornedalsk man har svårt att avstå älgjakt, skoterkörning och fiske. Jag har själv en nära anhörig (man) som inte var intresserad av att ta körkort, men kände sig mer eller mindre tvungen. Dock stod han ”emot” fram till han var ca 23-24 år. De flesta tar körkort direkt när de fyllt 18 år. Självklart är detta också nära knutet till att Tornedalen är glesbygd – man är mer eller mindre beroende av bil. Så kanske är körkortsexemplet skevt.
Begreppet knapsu lever fortfarande kvar i Tornedalen även om dess innebörd förskjutits en del. Nu kan begreppet ibland användas om en person som gör något ”annorlunda”, alltså inte nödvändigtvis om en man som gör något s k ”kvinnligt”, som att städa. Den finska råheten, eller snarare bilden av den finska råheten, finns också kvar i Tornedalen. Kanske kommer denna bild från tiden då Finland och därmed stora delar av Tornedalen drabbades av krig? I krig måste känslorna delvis skärmas av.
Hur är det då att vara kvinna i Tornedalen? Ja, som kan utläsas av ovanstående så tror jag att det kan vara tufft, även om det blivit bättre. Jag tror att som tornedalsk kvinna måste man stå på sig mer, jobba än mer i motvind för att bli lyssnad till. Att t ex vara kvinna och företagare i Tornedalen kräver extra mycket. Tornedalska kvinnor är starka och sega. Kanske har detta också med historien att göra? Och med naturen?
Språket har även den betydelse. Jag upplever att det är mer accepterat att ha en rå jargong på meänkieli än på svenska.
Säkerligen är det också en viss skillnad vad gäller jämställdhet bland tornedalingar som bor i Tornedalen och tornedalingar som flyttat.
Är målet att det ska vara fifty fifty vad gäller t ex hushållsarbete och styrelsemedlemmar? Ska allt vara så jämställt som möjligt, eller är det bra gjort om vi når sjuttio trettio? Nej, självklart ska vi ha fifty fifty! Kvinnor och män bidrar på olika sätt till en helhetsbild oavsett om man bor i Tornedalen eller i Stockholm.
Vi har med andra ord mycket att jobba med för att utvecklas inom området genus och det gäller att börja redan när barnen är små. Ofta handlar det om att göra upp med uppsatta bilder av hur saker och ting är eller tros vara. Självklart finns det män i Tornedalen som visar känslor och självklart finns det kvinnor som fiskar och driver företag. Det gäller att fortsätta synliggöra alla människor och visa på mångfalden i Tornedalen. Vi vill ju inte vara trångsynta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar