Rita Simu från Övertorneå har skrivit två romaner; Dit vägen leder (2014) och Ängeln vid din sida (2016). Båda utgivna av Barents förlag.
Böckerna utspelar sig kring andra världskriget i framför allt Tornedalen och läsaren får följa tre generationer kvinnor: Marja, hennes mamma Laura och mormor Helmi. Den första romanen inleds med att Lauras man dör och Laura blir ensam med fem barn. Hon har tack och lov sin mor Helmi i närheten. Arbetet är hårt, miljön karg, människorna sega. Alla får slita för att överhuvudtaget överleva. Mestadels får vi följa Marja och hennes utveckling under de fem åren som den första romanen utspelar sig. Laura och barnen är finska medborgare vilket innebär att Marjas bror Antti och Marjas fästman Pekka kallas in i kriget. I Ängeln vid din sida får vi läsa om livet under slutet av andra världskriget och om tiden när soldaterna vänder hem, sargade utvändigt och invändigt. Husen på den finska sidan brinner och människorna flyr över älven till Sverige. Marja jobbar i byns affär där svenska soldater är en stor och viktig kundkrets. Till slut tar det yttre kriget slut, men det inre fortsätter för Antti och Pekka. Detta är något som förstås påverkar Marja och alla andra runt omkring. Relationerna mellan Marja och hennes syskon samt mormor är av stor vikt i båda böckerna. Marjas syster Leena lämnar byn, flyttar till Stockholm och en viss form av spänningar uppstår mellan systrarna.
Rita Simu kan berätta på ett sätt som tar tag i mig och hon delger oss en historia som inte är så känd. Språket är enkelt, rakt och flyter på - lite som människorna i romanen. Det är tydligt att författaren känner till omgivningarna för miljöskildringarna är mycket bra. Beskrivningarna från fronten är gripande och såriga, men trots det hårda livet lämnar böckerna en varm eftersmak när jag slagit ihop pärmarna. Böckerna tilltalar mig för de skildrar även mina rötter, min historia. Jag minns att pappa berättade om pojkarna som stötte kula med en handgranat och hur fönstrena fick täckas. Mamma har talat om morfar som deltog i kriget. Han ville inte minnas och inte prata om sina upplevelser.
Jag skulle önskat att böckerna, framför allt den första, fått en ordentlig korrekturläsning. Så många onödiga fel och missar. Likadant med det som är skrivet på meänkieli och/eller finska. Även dialogerna hade kunnat utvecklas och förbättras.
Romanerna är, trots språkliga missar, läsvärda och jag väntar med spänning på nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar