Yaa Gyasis debutroman Vända hem (utgiven 2017 på svenska, 2016 på engelska) är en stark skildring av slaveriet och dess påverkan på människor från 1700-talet fram till 2000-talet. Boken inleds med att två halvsystrar, Effia och Esi, växer upp i Ghana helt ovetande om varandra. Sedan får vi följa halvsystrarnas ättlingar i sju generationer med var sitt kapitel i boken. Effia blir bortgift med en engelsk guvernör som arbetar med slavhandeln medan Esi säljs som slav och hålls fången i samma fästning där Effia bor. Bara golvet skiljer systrarna åt. Esi fraktas sedan till Amerika med andra slavar under omänskliga förhållanden. I Ghana är det inte enbart vita som handlar med slavar utan även lokalbefolkningen med dem olika folkslagen är involverade. Här finns pengar att tjäna och makt att få. Esis släktingars berättelser utspelar sig i Amerika och Effias mestadels i Ghana.
Författaren har gjort noggrann research och varje kapitel är väl genomarbetad och gripande, om än på olika vis. Yaa Gyasi vet, tyvärr, vad hon talar om. Slaveriet har påverkat så många trots att slaveriet avskaffades för flera hundra år sedan och Gyasi ger verkligen en inblick i detta. Vi får följa med till bomullsplantagen i amerikanska Södern, kolgruvan i Birmingham, jazzbarer i Harlem, demonstrationer, aktivistgrupper och universitet. I Ghana får vi följa människorna under krig, hungersnöd och människohandel. Det är inte enbart i Amerika som slavarna mister sin frihet utan även i Ghana skuggar slaveriet människornas liv. Vissa kapitel är mer berörande än andra och jag grips särskilt av några inledande avsnitt där människor bokatavligt talat brännmärker sig själva för att inte vara lika attraktiva för slavhandlare. Ett annat är berättelsen om Kojo Freeman och hans gravida fru Anna Foster, som plötsligt försvinner. Hon föder en son, H, och hans liv i kolgruvan skildras starkt. Den Galna kvinnan som bor i Ghana och hör förfädernas röster i havet drabbar mig också.
Språket är bra och glimrar till lite extra nu och då. Flera gånger får jag stanna till och låta ett ordspråk eller uttryck sjunka in, tänka efter, begrunda. Tyvärr blir berättartekniken, där varje person får ett kapitel, lite tjatig. Jag hade gärna överraskats! Ibland blir författaren lite undervisande, men samtidigt är det kanske det som många av oss faktiskt behöver. Jag menar, vems historia är det vi läst i skolan? Inte är det slavarnas eller ghananernas i alla fall. Mitt bestående minne av romanen är hur slaveriet, rasismen och segregationen påverkat och tyvärr fortfarande påverkar så många människor i vår värld. Och jag förstår också att jag aldrig någonsin kan förstå det fullt ut. Men jag är skyldig att försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar