Augustprisnominerade romanen Flod handlar om barnen Alka och Kappen (ej syskon) som bor på en i stort sett öde strand i en övergiven husbil. Stranden ligger under en stor trafikerad bro och på andra sidan floden ligger Staden och ett kraftverk. Barnen får ca en gång per vecka besök av en vuxen kvinna, Ina, som bor i staden. Ina kommer med konservburkar, ris och fotogen som barnen använder för att värma upp husbilen. Ina har lovat att ta med barnen till stan, men inte just nu. Senare. Ina använder droger och har vapen. Jag tänker mig att hon är prostituerad. Barnen har blivit kvar av en slump då polisen kom och forslade bort resten av de boende på stranden. Läsaren får veta att Alka bott någon annanstans någon annan gång. Kanske var det på ett barnhem? Jag uppfattar Alka som ca tolv år och Kappen som fem.
Författaren nämner aldrig någon plats som går att förknippa med ett "verkligt" land och detta är genomgående för romanen, d v s en slöjliknande tillvaro där verklighet och fantasi vävs samman. Inte minst märks detta i valet av namn. Perspektivet är hela tiden barnens och känslan är här och nu. Mycket skickligt! Fredrikssons skarpa detaljer är fantastiska, liksom det enkla varvat med det filosofiska.
Boken har ett driv och en spänning som gör att läsaren nyfiket bläddrar vidare. Författaren droppar obehagligheter och ställer frågor som jag vill ha svar på. Revolvern, alla måsar, den döda kvinnan, männen som rycker i husbilsdörren...Snabbt anas det mörka i boken, men jag tycker berättelsen trots allt erbjuder ett positivt slut. Ja, och sorgligt också...
Romanen går att applicera på flera ställen, dock tänker jag i alla fall Europa. Kanske något östeuropeiskt land eller Holland eller rent av Sverige. Dock pratar vi i Sverige sällan om floder så det talar väl emot just det svenska perspektivet. Å andra sidan är det helt oväsentligt att veta var berättelsen fysiskt utspelar sig.
Boken handlar om utanförskap och samhörighet. Alkan, Kappen och Ina står utanför samhället men har en stark samhörighet mellan sig. Staden är något spännande och nytt, men kanske också farligt. Jag associerar till flyktingbarn, resande romer och tyvärr även någon form av getto för missbrukare. Berättelsen handlar också om hur det kan vara att börja blicka in i vuxenlivet, hur fantasin kan hjälpa oss att klara det svåra i livet, om rädsla för det okända och vuxnas tendens att blunda för det svåra, att slippa ta fullt ansvar. Floden är en väg till det nya, precis som bron. En ofta använd metafor inom litteraturen. Språket flyter på bra.
Flod är en genomarbetad och mycket stark debut. Rekommenderas. En annorlunda läsupplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar