Susanna Alakoski fick Augustpriset 2006 för romanen Svinalängorna. En gripande bok om finsk arbetarklass i Sverige, om alkoholmissbruk, överfyllda askkoppar, om barn som får ta vuxenansvar – en bok om klassamhället i Sverige på 60-talet.
Jag gillade Svinalängorna och var lite orolig vad jag skulle tycka om hennes nya roman Håpas du trifs bra i fengelset. Redan titeln ger ju en hint om att boken inte handlar om aktier, företag och Stureplan. I stället får läsaren möta syskonen Sami och Anni, missbruk, beroende, medberoende, behandlingsprogram, silar, skam, skuld, hopp, ilska, lögner, förtvivlan och KÄRLEK. Man kan som läsare lätt tänka att ”jaha, detta är en socialpornografisk bok”, men Alakoski låter det aldrig bli en bok om självömkan eller vältrande i elände. Det finns förstås en duktighetssvarning i boken; brodern Sami är den misslyckade och systern Anni den lyckade. Allt blir extra komplicerat eftersom Anni jobbar som socialsekreterare och syskonen hamnar på varsin sida om skammen.
Kärleken i boken är den starkaste drivkraften. Syskonen har haft en trasig, missbrukande barndom med sina finska föräldrar och detta väver ihop Anni och Sami. De har ett gemensamt sår. Håpas du trifs bra i fengelset är inte enbart dyster utan Alakoskis bistra humoristiska inslag från Svinalängorna fortsätter. Skönt. Det är också befriande att Annis dotter Jenna älskar sin morbror i situationer där Anni skäms.
Romanen granskar och belyser socialtjänsten, invandrarpolitiken och kriminalvården i sömmarna. Viktigt. Obehagligt.
Språket är påträngande, precis som innehållet i romanen. Den tränger sig på och jag måste fortsätta läsa. Måste få veta om syskonen någonsin kan mötas igen, om Sami kan se sig i spegeln och känna sig glad.
Läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar