Millenniumvandring i Stockholm

Litterära vandringar i författares och/eller karaktärers fotspår dyker upp lite då och då – oftast på sommaren (och oftast kring Stockholm). Dock arrangerar Stockholms stadsmuseum Millenniumvandringar på söndagar även mitt i vintern. Det känns positivt! Vi är ju litteraturintresserade året runt. Millenniumvandringen, som äger rum på Söder, bygger på Stieg Larssons tre böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Tanken var att det skulle bli totalt 10 böcker, alla med namnet Män som hatar kvinnor men med olika undertitlar. Nu blev det enbart tre böcker som alla gavs ut postumt.

Vandringen kostade 120 kr och startade på Bellmangatan 1 (där Blomkvist bor) och avslutades på Fiskargatan 9 där Lisbeth har sin gigantiska våning. Guiden, som var mycket duktig, påpekade att vandringen bygger på böckerna med eventuellt en och annan detalj ur filmerna. Det är bra, tycker jag. Låt böckerna stå i fokus. Jag frågade guiden om hon och hennes kollegor har någon speciell litterär guideutbildning, men det hade de inte. Vi var tio stycken som denna februarisöndag valt att gå den två timmar långa svenska turen. Tre timmar tidigare erbjöd museet turen på engelska. Om man vill gå på egen hand eller komplettera sin vandring finns Millenniumkartor att köpa på museet och på turistinformationen i Sverigehuset.

Vandringen var trivsam och lagom lång. Dock steppade guiden på i rask takt och det var svårt för ett äldre par att hinna med på Söders höjder. Vi stannande till vid kaféet där karaktärerna träffas för att prata (och där författaren själv hade ett stambord), vid platsen för tidskriften Millenniums kontor, lilla butiken där Salander handlar Billys panpizzor, restaurangen ”Samirs gryta” där Blomkvist blir överfallen o s v. Vi stannande också till för att kunna blicka ut över Stockholms olika stadsdelar (vackert!): Östermalm där de onda bor, Kungsholmen som är en mer neutral plats i romanerna samt själva Södermalm som är de godas hemviste. Ja, en politisk uppdelning helt enkelt. Vidare fick vi intressant detaljinformation – sådant som man inte kan läsa sig till. Det är ju kuriosa av detta slag som gör upplevelsen unik.

Det som var lite synd, tycker jag, var att vi passerade Bastugatan där en rad författare har haft sina lägenheter, bl a Ivar Lo-Johansson, men guiden sa ingenting. OK, det var en Millenniumvandring, men ändå. Dagen efter träffade jag producenten för dessa vandringar och hon visste inte om att det fanns ett Lo-Johansson museum (= hans bostad) så nära! Guiden gav oss däremot en del spännande information om Söders historia, bl a hissarna. Museets uppdrag är ju att sprida information om Stockholms historia, men det hade inte tagit många sekunder att peka ut Lo-Johanssons lägenhet – man får ju ändå anta att de som gick vandringen var litterärt intresserade. Dessutom är väl Lo-Jo en del av huvudstadens historia! Han ingick ju bl a i Klarabohemerna.

Vidare kände jag att guiden var ute på lite hal is när hon sa att Astrid Lindgrens litteratur inte håller klass utan att det ”enbart” är sagan som bär hennes böcker! Guiden kom in på Lindgren när hon drog paralleller mellan Pippi och Lisbeth Salander: ensamma, utanför, föräldrarna på distans/frånvarande och båda är starka tjejer. Men att Astrids böcker inte skulle hålla hög kvalitet?! Nej, skärpning. Guiden menade nog inget illa, men saknade väl kunskap. Synd bara att hon spred sådana synpunkter i rollen som guide anställd av Stockholms stadsmuseum.

I det stora hela var vandringen en positiv upplevelse och jag längtar till litterära vandringar här uppe i norr också! Vi har alla förutsättningar att lyckas!

PS: Millenniumvandringen är utsedd till 6:e bästa reseupplevelsen i Sverige. 1:a: Vasamuseet.