Tidskrifter - en källa till njutning

Det är länge sedan jag prenumererade på någon tidskrift men nu har jag börjat. Vilken lyx det är när tidningen dimper ned i brevlådan! Jag kokar en kopp té, kryper upp i soffan och läser. Kanske har jag även citron- och ingefärschoklad nära till hands. Utbudet av tidskrifter är stort och nya dyker upp hela tiden. Ta dig tid att botanisera. Jag prenumererar på tidskriften VI läser – för dig som älskar böcker som utkommer sex gånger per år. Det är lite synd att den inte utkommer varje månad, men det är helt ok. Nu hinner jag verkligen läsa hela numret innan nästa kommer. Tidskriften innehåller reportage, boktips, artiklar – något för alla. Det finns en systervariant på denna litterära tidskrift; VI biografi – för dig som gillar spännande livsöden. Båda dessa bokmagasin ges ut av AB Tidningen Vi. Mer info hittar du på www.vilaser.se

Tidskrifter kan ju kosta en del och därför vill jag påminna om att biblioteken har en massa spännande tidningar och tidskrifter. Läs helt gratis! Ett annat tips är att önska en prenumeration i present.

Gungstolen från Liviöjärvi

Alla tornedalingar och kanske till och med norrbottningar har någon gång ägt eller åtminstone suttit i en gungstol modell "Liviöjärvi". I mitt barndomshem har vi fortfarande samma gungstol som när jag var liten. Den har målats om i omgångar, men annars är det samma stol med samma sköna schvung. Det finns inga bättre gungstolar! Skön att sitta i, bra gung och snygg.

En gungstol från Liviöjärvi i Norrbotten är gjord helt i trä. Varje fog är unik från stol till stol. Det hänger på snickaren att rätt passa in speciellt ryggstödets svarvade pinnar, så att ryggstödet får rätt lutning.

En modell av den klassiska gungstolen kom till byn Liviöjärvi i Pajala kommun på 1930-talet. Sten Lundholm, far till nuvarande tillverkaren Rudolf Lundholm, tillsammans med kollegan Nils Nilsson köpte en svartmålad gungstol med gulddekor på postorder från dåvarande Åhléns & Holm. För 40 riksdaler levererades gungstolen till Pajala busstation. Stolen kom från ett snickeri i Småland. På 1950-talet startade Sten och Nils egen tillverkning av denna modell. Stolen blev nu smalare, mindre, nättare.

Äger du ingen gungstol från Liviöjärvi är det kanske något att önska sig i present?

Finns ett behov av barnböcker på meänkieli?

På biblioteken finns inte så särskilt många barnböcker på meänkieli. Inte heller om du går in på en bokhandel (om du nu har en i din kommun, det är inte alls givet) hittar du några, om någon överhuvudtaget. Via STR-T:s hemsida kan du beställa det utbud som finns.

Varför skrivs det så få barnböcker på meänkieli? Jag kan tänka mig flera orsaker. En avgörande faktor är förstås behovet. Finns det ett behov över huvud taget? Ja, det tror jag att det gör. Jag har träffat folk som är i kontakt med förskollärare och dessa säger att pedagogerna frågar efter fler barnböcker på meänkieli. Utbudet är för litet. Nya böcker måste ges ut! Det gäller också att synliggöra behovet.

Ytterligare orsaker kan vara:
* en mycket begränsad marknad för författaren
* ett standardiserat skriftspråk saknas
* historiskt sett har meänkieli varit ett talat språk
* låg status
* få författare vågar skriva på meänkieli

Förslag på åtgärder:
* börja ”jobba” med språket redan när barnen är mycket små. Då får vi nya "användare"/brukare. T ex är språkbon en metod (se gärna tidigare inlägg på min blogg).
* översätt boken från meänkieli till svenska så breddas marknaden
* standardisera skriftspråket
* stärk självkänslan och den tornedalska identiteten genom t ex skrivarkurser, kanske tillsammans med författare som skriver på andra minoritetsspråk

Jag anser det också mycket viktigt att böcker från svenska översätts till meänkieli. Idag finns några exempel, t ex Astrid Lindgren, Ulf Löfgren (bild ovan) och Sven Nordqvist. Igenkänningsfaktorn påverkar läsare positivt. Man kan ju tänka sig att det inte finns några som vill läsa boken på meänkieli eftersom den finns på svenska. Det tror inte jag. Barn älskar att höra/läsa samma berättelse/bok om och om igen. När en bok blir film så ökar också utlåningen och försäljningen av boken som filmen bygger på.

Så: det är av yttersta vikt att översätta böcker till och från meänkieli OCH ge ut nya, fräscha böcker!

Starka kvinnor i Tornedalen

Idag är det internationella kvinnodagen och jag kom att tänka på tre starka historiska kvinnor i Tornedalen. De flesta har säkert kvinnor i sin närmsta omgivning som varit/är färgstarka förebilder, men denna gång tänker jag på personer som varit lite mer offentliga.

Brita Kajsa Laestadius (1805-1888) är jag mycket nyfiken på och imponerad av. Hon måste ha varit en stark person på många sätt. Det kan inte ha varit alldeles enkelt att vara gift med Lars Levi Laestadius, flytta runt till den ena karga orten efter den andra, aldrig ha något privatliv (tänker jag mig) som prostinna. Brita Kajsa födde 15 barn och tvingades begrava flera av dessa. Självklart en enorm sorg. Vem delade hon sina tankar, bekymmer och idéer med? Jag misstänker att hennes make var fullt upptagen med sitt. Brita Kajsa sägs ha varit mycket givmild och ha haft ett häftigt humör. Heja! Jag önskar att någon skulle forska om/kring Brita Kajsa och hennes betydelse.

Hilja Byström (1908-1993), den första skönlitterära författaren från Tornedalen, debuterade 1932 med novellsamlingen Ett år i Järvi. Hilja föddes 1908 i byn Matojärvi i Övertorneå kommun. Läs gärna hennes novellsamling eller t ex romanen Byn.

Lina Hjort (1881-1959) föddes utom äktenskapet i Tornedalen och växte upp under knappa förhållanden hos sin mormor och morfar. Tack vare ett stipendium kunde hon gå lärarseminariet i Haparanda och börja sin klassresa. Lina engagerade sig i kvinnornas rättigheter, inte minst när det gällde rösträtten. Lina arbetade som lärare i Kiruna och byggde hus på sin fritid! Hon gjorde mycket av det tunga arbetet själv. I dag är det bara Centrumhuset av hennes fyra färdigställda byggnader som står kvar. För några år sedan fick Lina Hjort en gata uppkallad efter sig i Kiruna. Bilden ovan är från Norrbottensteatern föreställning Mina drömmar växte vilda (2010) som handlade om just Lina Hjort.

Statyer av kvinnor?

Statyer är verkligen en manlig värld. Byst efter byst föreställer ofta någon gubbe. Tack och lov börjar statyer av kvinnor dyka upp, men fortfarande är övervägande avbildade män. Det känns tröttsamt. Är kvinnor avbildade är de ofta nakna och anonyma. Några goda exempel finns dock.

I Tärendö, juli 2010, avtäcktes bronsstatyn föreställande Charlotte Kalla. Konstnär: Gunnar Hansson från Antnäs, Luleå. Skiddrottningen sa att hon kände igen sig i statyn, men vad skulle hon annars säga? I höstas var jag i Tärendö, såg bronsskapelsen och blev lite besviken. Jag tyckte inte att den var speciellt lik (om nu målet var att hon skulle vara lik...). Ok, flåset fanns där, men det kunde lika gärna ha varit en annan skidåkare. I Aftonbladet igår (2/3-2011) kunde man läsa att Kalla nu ska bli trästaty på Karl-Johan i Oslo. Det är förstås kul att hon hyllas och jag hoppas på lite mer nytänkande. T ex är det kul med statyn av Margareta Krook utanför Dramaten i Stockholm. Hon är alltid uppvärmd. Kanske kunde Tärendöstatyn av Kalla haft någon extra detalj? En glödande medalj? Material som skiftar i färg beroende på temperatur? Kanske hade en ljudinstallation kunnat kopplas ihop med statyn?

Jaja, jag får väl vara glad över att en kvinna avbildas och inte vara så gnällig över utförandet. Tills fler kvinnor avbildas får jag vara tacksam över Kalla, Krook och Astrid Lindgren-statyn utanför Junibacken på Djurgården.