Igår kväll kom jag hem från en tjänsteresa till Visby. Denna fantastiska ö och stad där miljön verkligen är starkt påtaglig. Det känns som att det när som helst kan dyka upp en munk från medeltiden! Jag började fundera på just platsens betydelse. Vad hade Visby varit utan det medeltida (och forntida) arvet? Vad har ringmuren för betydelse? Dessa tankar förde mig i sin tur till en upplevelse jag hade i sensomras.
J och jag åkte till Mallorca i augusti. En ö som jag blev positivt överraskad av. Jag hade trott att det bara skulle vara Sällskapsresakänsla med svenska menyer och jobbiga grisfester, men vi kunde verkligen känns det genuint mallorcanska så fort vi kom utanför Palma. (Att hyra bil och upptäcka ön var helt fantastiskt. Och Palma är faktiskt en jättefin stad!)
En dag besökte vi Joan Miró-museet i Palma. Miró föddes i Katalonien 1893 och dog i Palma de Mallorca 1983, där han även bodde en stor del av sitt liv. Miró kanske är mest känd för sina surrealistiska målningar i starka färger och för skulpturerna med vissa mänskliga drag. Det är väldigt mäktigt att uppleva Mirós konst så nära inpå. Det går liksom inte att värja sig. Museet var ett riktigt bra museum med utställningar, ateljéer samt kontemplativa miljöer runt om som inspirerade konstnären i sitt arbete. Förutom konst av Miró fanns även samtida spanska konstnärer representerade. Självklart fanns en museibutik och ett café. Det som jag gillar med denna typ av museer är just att man som besökare får en känsla av miljön som konstnären verkade i. Vi såg ut över havet, hörde cikadorna och kände doften av citron och rosmarin. En av ateljéerna var en vacker byggnad inspirerad av Le Corbusier. Det största intrycket var just ovan nämnda ateljé där allt; material, färger, staffli, målningar, möbler var precis som konstnären lämnade det. Hans kläder hängde också där. En mycket speciell känsla av närvaro.
Ja, slutligen vill jag bara påminna mig själv och andra om att ta tillvara platsens själ! Glöm inte detta när samhällsomvandlingar äger rum. Det är inte ”bara” att flytta en byggnad och placera den på ett nytt ställe. Vad händer då med själen?
Jag tog tillvara Luleå ikväll. Älskar att det är så nära till vattnet överallt här. Tog tillvara Kiruna i vackert ljus härom veckan. Frågan är ju hur det blir med själen där.
SvaraRaderaJa, risken är ju hög att, som det ser ut i dag med brist på planer i Kiruna, att själen försvinner.
SvaraRadera