Författaren och journalisten Karin Alfredsson, ursprungligen från Västerbotten, har skrivit ett flertal romaner om läkaren Ellen Elg (varför detta krystade namn?). Ofta har böckerna någon form av spänningsmoment, nästan åt deckarhållet till och på omslaget till Kvinnorna på 10:e våningen står det ”dokumentärthriller”. Alfredsson har rest mycket och arbetet med olika kvinnofrågor vilka inspirerat hennes skrivande. Romanerna utspelar sig i Zambia, Vietnam, Polen och boken jag skriver om här, Den sjätte gudinnan, i Indien. Författaren har precis kommit ut med den femte boken om Ellen Elg, Pojken i hiss 54, som utspelar sig i Pakistan och Dubai.
I Den sjätte gudinnan vistas Elg några månader i norra Indien för att utvärdera ett kombinerat hälso- och juridikprojekt i FN:s regi. Hon samarbetar med Madhu, en indisk advokat med mänskliga rättigheter som specialitet.
Läsaren får möta ett flertal kvinnor och deras mycket svåra liv. Amrita har utsatts för ett mordförsök av sin egen man och svärmor. Mannen kastade ett spritkök på Amrita med svåra brännskador som följd. Sedan skaffade mannen en ny fru. En annan kvinna blir bränd med ett strykjärn av sin man. Kali är 17 år och har flytt sin hemby och tagit skydd i staden. Kali är kastlös och har blivit våldtagen. Hon lever på gatan med sin lilla babydotter. Usha väntar sin tredje dotter vilket är en katastrof i det indiska samhället. Döttrar är en börda genom att familjen måste betala en stor hemgift till mannens familj. Betalas inte en god hemgift är risken mycket hög att kvinnan blir mördad eller utsatt för mordförsök. En son innebär en garanti för föräldrarna på ålderns höst. En kvinna ärver ingenting. Änkan Parvati står också utanför samhället eftersom hon inte ”lyckats” hålla sin man vid liv! Som ni märker är boken fylld av hemskheter och stundtals blir jag illamående och måste lägga romanen ifrån mig. Det som kvinnorna utsätts för är vedervärdigt och står i stark kontrast till de färgglada sarin som kvinnorna bär. Men mitt i allt elände finns styrka och hopp. Någon tar mod till sig och genomgår en skilsmässa. Andra kvinnor tar lagen i egna händer. Att gå via rättsystemet tar 15-20 år och då är utgången ändå mycket osäker. Dessutom är det en sak vad som står i lagen och en annan sak hur det ser ut i verkligheten.
Alfredssons bok är viktig. Den belyser kvinnofrågor ur olika perspektiv och ur olika kulturer. Dock saknar jag en problematisering, ett djupare tag om frågorna. Kanske hade det varit en idé att inte skildra så många kvinnor utan istället fördjupa sig i några. Alfredssons bakgrund som journalist lyser igenom. Boken känns lite reportageaktig och språket är stundvis för snabbt. I Den sjätte gudinnan är spänningsmomentet inte med på samma sätt som tidigare och det är lika bra, tycker jag. Summa summarum: romanen tar upp ett viktigt ämne men formen är inte så lyckad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar