Deckarthrillern Sankta Psyko

Läste Johan Theorins senaste deckarthriller Sankta Psyko som e-bok (blev positivt överraskad hur bra det gick att läsa en 320 sidors bok digitalt). 

I denna bok får vi möta 29-årige förskolläraren Jan Haugen som jobbar på en förskola kopplad till en psykiatrisk klinik, Sankta Patricia. Barnen på dagiset har en förälder inne på kliniken. För att barn och förälder ska få träffas visar pedagogerna barnen in i en hiss som åker upp till ett besöksrum med den väntande mamman eller pappan. Jan har tagit jobbet på just denna förskola eftersom han tror att en person från hans ungdom befinner sig på sjukhuset. Jan känner ingen i den nya staden vilket kanske gör honom extra sårbar för tvivelaktiga erbjudanden. 

Att förena grova våldsbrott, barn, en sluten avdelning och vuxna med obearbetade trauman får förstås obehagliga och dramatiska följder. Det intressanta i boken är frågan om hur illa en människa får bete sig utifrån vad han/hon varit med om? Vem är det som hamnar innanför och utanför murarna? Hur mycket spelar slumpen in? Ingen människa är ju antingen god eller ond, utan alla har vi väl både och. Sedan hanterar vi dessa sidor på olika sätt. 

Jag har läst Theorins tidigare Nattfåk, Skumtimmen och Blodspår och tycker de håller bättre klass. De har ett annat driv, en djupare spänning samt innehåller en del inslag av det övernaturliga. Det saknas i Sankta Psyko. Jag kände mig inte speciellt överraskad heller utan det mesta gick att räkna ut i förväg. Onekligen lite trist.