Jägarna 2 - förutsägbar tuppkamp

Ok, nu ger jag mig ut på tunn is (eller?) genom att som norrbottning tycka till om filmen Jägarna 2 inspelad i Överkalix. Alla jag talat med som sett filmen tyckte den var riktigt bra och jag hade ordentliga förväntningar. Har precis kommit hem från bion efter två timmar och tio minuter med Peter Stormare och Rolf Lassgård, men måste tyvärr säga att mina förväntningar inte infriades. Trist. Filmen är absolut sevärd, det är inget snack om den saken, men jag hade hoppats på betyg fyra av fem, men känner att det blir en trea.

Storyn var alldeles för förutsägbar och filmen hade gott kunnat vara 15 minuter kortare eftersom sista delen bara var en utdragen historia. Lassgård och Stormare gör fantastiska rollprestationer och miljön är vacker. De vackra omgivningarna förstärker det obehagliga - den vackra höstnaturen i kontrast mot den blodiga mordhistorien. Kjell Sundvall har lyckats knyta ihop förra filmen med denna utan att det blir för många tillbakablickar. Dock haglar slagsmålen tätt även denna gång och ibland känns tuppkampen mellan Lassgård och Stormare lite too much.

Kvinnobilden känns betydligt bättre än i första filmen. Kvinnorna är mer aktiva och inte enbart offer. Dock har jag svårt att förstå den kvinnliga polisen Johanna Lagers (spelad av Lo Kauppi) funktion. Hon känns lite ”ditplacerad” (”Vi behöver en till kvinna i storyn! Ja, men vi sätter dit en polis utan någon vidare funktion”). Jag är trött på att så fort någon finländare är med i en svensk film så är det en tatuerad, ovårdad gangster som misshandlar sina nära. Likaså är bilden av polisen som lyssnar på klassisk musik lite jobbig. Hur många gånger har vi inte sett och läst det?

Jägarna 2 har flera positiva sidor, men tyvärr ”drabbas” jag inte av den. Speciellt inte eftersom jag inte ens tyckte filmen var spännande.