Kinesiskt boktips live från Istanbul

Istanbul är en fantastisk stad! Vänliga och hjälpsamma människor där öst möter väst, kulturcentra och spännande konsthallar med Bosporens bultande hjärta runt hörnet. Jag har varit här i några dagar och upplevt en massa. Det mest påfallande är de mäktiga byggnaderna i form av framför allt palatser och moskéer. Sveriges arkitektoniska byggnader känns ja, liksom, lite beige. Ett av palatsen är det berömda Topkapipalatset (kakelfrosseri, guld, pelare, öppna spisar, divaner…) som var de osmanska sultanernas residens och deras administrativa centrum från 1465 till 1853 (fatta; 400 år!). Palatset är ett omfattande komplex av byggnader med flera sammanlänkande gårdsplaner. Palatset fungerade som en stad i staden med upp till 4 000 personer och innehöll moské, bageri, sjukhus, myntverk, trädgårdar och ett stort harem. Dess sammanlagda areal var 700 000 m². År 1853 övergavs det som dynastins residens till förmån för det modernare Dolmabahçepalatset. Topkapipalatset förvandlades 1924 till ett museum på order av president Atatürk. Som ni förstår är palatset gigantiskt och jag var tvungen att välja en del av området. Mer kunde jag inte ta in helt enkelt. Jag valde haremet där kvinnor under århundraden bott och levt. Känslan att gå in i haremet var overkligt. Vad har kvinnorna som bott här varit med om? Hur såg deras liv ut? Hur såg maktförhållandena bland konkubinerna ut? Förhållandet med sultanen, för att inte tala om sultanens mor som hade en mycket viktig position.

Mitt i allt detta drar jag mig till minnes romanen Kejsarinnan Orkidé: Kinas sista kejsarinna (första svenska upplaga 2004) av Anchee Min. Boken handlar om hur det kunde vara att leva som konkubin, visserligen i den Förbjudna staden i Kina, men paralleller kan naturligtvis dras med konkubinerna i Istanbul. Till denna överdådiga värld kommer den unga Orkidé 1851 för att bli en av kejsarens konkubiner. När kejsaren sedan dör bestiger Orkidé tronen, men Kina är ett rike i sönderfall och hon tvingas att ta till alla medel för att hålla det samman. Den sista kejsarinnan ansågs vara mycket grym.

Det ger så mycket mer när man besöker ett resmål om man läst lite innan: gärna både fack- och skönlitteratur!