Kulturellt glesbygdstillägg?

Läste i en av våra regionala tidningar om ett författarbesök i Övertorneå. Så kul! Det var Tyra Helena Lindström som berättade om boken Matildas liv efter alla födslar. Boken handlar om en kvinna från byn Mukkavaara och hennes strävsamma liv. Ett stycke viktig kvinnohistoria. Nu tänkte jag inte skriva om just detta författarbesök utan om vikten av kulturupplevelser i det stora hela.

Under mina år i grundskolan och under gymnasietiden fick min klass träffa en enda författare, Kerstin Johansson i Backe. Ni vet hon som skrev om flickan Elina i Tornedalen i romanen Som om jag inte fanns (filmen heter Elina). Detta besök ägde rum på mellanstadiet och gjorde ett stort intryck på mig. Nu var jag redan då en läsande individ, men vet att flera läsovilliga tog till sig boken och läsandet tack vare författarbesöket. Självklart var det inte så att alla för all framtid fortsatte rusa till biblioteket, men författarbesöket hade definitivt stor betydelse.

Tyvärr är det ju så att skolor och kommuner i stort har mycket begränsade medel att köpa in kultur (handlar förstås om prioriteringar!). I flera fall köper kommunen in ett arrangemang som tar in så många barn som möjligt. Kvaliteten på den kulturella upplevelsen blir en helt annan än ett mer intimt möte mellan t ex en författare och en klass. Nu menar jag inte att en kulturupplevelse med kanske några hundra i publiken behöver vara dålig, men det blir något annat.

Naturligtvis är det också så att kulturupplevelser för oss i norr kan vara dyrare att köpa in. Rese-, logi- och turnékostnader drar lätt iväg. Kanske kunde vi få ett extra statligt stöd för att kunna erbjuda alla i vårt land det vi har rätt till. Ett slags kulturellt glesbygdstillägg? Det är konstigt att det alltid är längre från Stockholm till Kiruna än från Kiruna till Stockholm.

Jag önskar alla barn och vuxna minst en kulturupplevelse per termin! Det är en mänsklig rättighet.