Jag har funderat mycket på detta med nationella minoriteters kultur och då framför allt tornedalingars. Det är fantastiskt att vi kommit så pass långt med vår kulturutövning som vi gjort (i alla fall om vi jämför med för 10 år sedan): teater, musik, film, litteratur med mera. Självklart finns det massor att göra än! Vi är bara i början, men ändå. Jag anser dock att vi måste våga vara mer självkritiska. Ofta får jag känslan av att vi tycker allt är bra, oavsett kvalitet. Vi är nöjda med allt. Det är som att vi klappar händerna så fort en text, en föreställning eller en film på meänkieli når oss. Det räcker inte med att det produceras kultur, vi ska kräva kvalitet! Det är endast på det sättet som vi kan utvecklas. Jag är inte ute efter att kritisera det som finns på ”marknaden” nu. Dessutom är jag av den åsikten att ett brett kulturutbud är kärnan i en levande kultur. Mycket av dagens kulturutbud helt/delvis på meänkieli håller en bra kvalitet, men mycket skulle kunna höjas. Titta t ex på omslagen på böcker skrivna på vårt språk. De flesta är inte särskilt tilltalande…
Jag tror också att vi nu nått till den punkt då vi VÅGAR börja vara självkritiska. Vi har passerat gör–något-vad-som-helst-stadiet. Det är ju fantastiskt positivt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar