Besökte kyrkan i Övertorneå idag och jag blir alltid lika imponerad trots att jag besökt den hundratals gånger. Under fem tonårssomrar jobbade jag som guide och det var verkligen ett kul sommarjobb. Dessutom fick jag förena två intressen; kultur och språk. Självklart var jag inte riktigt medveten om allt det vackra och unika i kyrkan även om jag läst in mig på t ex orgeln och skulpturerna.
Som vuxen kan jag ana den enormt stora dramatiken som den fruktansvärda översvämningen på 1600-talet måste ha inneburit. Människor dog, hus, byggnader av olika slag och Särkilax kapell drogs ned i vårfloden. I kapellet fanns en del vackra skulpturer, däribland Skyddsmantelmadonnan från 1300-talet. De flesta skulpturer sköljdes iland och kunde återföras till den nya kyrkan så småningom. Just madonnan återfanns vid slåttern sommaren efter vårfloden. Skulpturerna anses härröra från Uppsala domkyrka och av Skyddsmantelmadonnan sägs det endast finnas tio stycken i hela världen. Förutom att Särkilax kapell blev uppmärksammad av ärkebiskopen i Uppsala visade även påven i Rom särskilt intresse för denna den mest nordliga av kyrkor. Detta kan förstås vara en av orsakerna till att en hel del spännande skulpturer hamnade i Övertorneå.
Skyddsmantelmadonnan, även kallad Skrinmadonnan, är av trä och formad som ett altarskåp. När skåpet är stängt ser betraktaren Jungfru Maria med Jesusbarnet och när manteln är utfälld ser vi Gud och en skara människor som ber. Det vanliga är att det är de tolv apostlarna som är skyddade i manteln, men hos skulpturen i Övertorneå är det alltså människoskaror också. Konstverket utstrålar skörhet och styrka samtidigt. Skyddsmantelmadonnan är lätt tycka om!
Det är fascinerande att tänka på hur länge skulpturen funnits, hur många människor som sett och känt på detaljerna, vem som omsorgsfullt snidat och målat. Så, nästa gång du besöker en kyrka, se dig om och undersök någon detalj lite extra. Nästan alltid döljer sig en intressant och spännande berättelse bakom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar