Norsk fakir/konstnär hängde i köttkrokar

På Kulturens Hus i Luleå äger "En smärtsam helg" rum just nu. Man kan säga att det är en form av festival med performance och föreläsningar kring temat smärta. Arrangörer är PAiN (Performance Art in Norrbotten) och Galleri Syster. 

Det mest spektakulära performancestycket under festivalen  var jag och såg och upplevde igår, nämligen den norske fakiren/konstnären Håvve Fjell från Pain Solution i Oslo som själv hängde i köttkrokar. 

Det ska verkligen erkännas att jag var väldigt tveksam till att se detta. Jag menar, hänga i köttkrokar??? Är det verkligen vettigt? Men såklart är jag förstås medveten om att vad som är vettigt och vad som är konst är högst individuellt. Och jag får ifrågasätta mitt eget behov av att definiera saker - varför är det så viktigt? 

Jag hade befarat att jag nog måste gå ut ur lokalen efter några minuter och mest troligt kräkas, men så blev det verkligen inte. Jag satt fascinerat och tittade på hela processen i drygt två timmar: förberedelser med desinfektion, vita gummihandskar och munskydd följt av införandet av krokarna (ja, detta var lite läskigt men publiken behövde inte stå tätt intill och se på). Efter en timme riggades Fjell upp i en massa rep och blev sedan sittande i lotusställning i luften i ca 45 min. Innan konstnären/fakiren riggades upp pratade han med oss i publiken. Hans två assistenter var fram till honom med jämna mellanrum för att checka läget och ge honom vatten. (Fjells plan var att hänga i en timme, men han fick tungt att andas.) Och ja, det var faktiskt vackert och sakralt på något vis. Nästan inget blod rann ur såren. Den rituella musiken som spelades hela tiden bidrog förstås, liksom ljussättningen och cirkelformationen. Efteråt fick vi i publiken (vi var ca 50 st, varierande åldrar och ungefär fifty- fifty män/ kvinnor) ställa frågor.

Idag deltog jag på ett seminarium med Håvve Fjell för att få ytterligare kunskap och en djupare bild av denna performancekonst som kallas Body suspension och existerar i hela världen. Att utöva denna typ av ritual är inget nytt utan har funnits i årtusenden. Han påpekar att vi idag är rädda för smärta och att de enda smärttillstånden som är accepterade är i samband med förlossning och idrott. Smärtor som, ofta i alla fall, har en positiv utgång vilket han menar att hans smärta också har. Smärta som vi på de nordliga breddgraderna också accepterar är kyla. 

Fjell vill inte svara på frågan vad hans budskap är eftersom det är upp till åskådaren att bestämma. Men hur ska vi i publiken uppleva smärtan, som ju är en viktig del av processen? Visserligen kan vi ana smärtan, men det är ju trots allt bara den som hänger i krokarna som känner smärtan. Vi hade en diskussion i rummet om att publiken (även jag) snabbt glömmer att det är smärta inblandat utan ser performanceakten som en vacker bild. Konstnären påpekar också att för honom är smärtan ett verktyg till att försöka nå ett meditativt tillstånd jämförbar med yogin och schamaner  (dock har Fjell aldrig nått det tillståndet...) och ge åskådaren en vacker bild. Han erbjuder sin kropp för en konstnärlig upplevelse.

Redan som barn var Håvve Fjell intresserad och fascinerad av olika typer av smärta. Självklart reagerade omgivningen och undrade vad som var fel, men pojken hade inte ett beteende som tydligt kunde kopplas med ett självskadebeteende där personen ofta mår psykiskt dåligt och måste skada sig för att tillfälligt bli ångestfri. Fjell mådde inte dåligt utan var bara fascinerad av smärta. Personer som sysslar med body suspension låter även andra människor föra in krokar i huden i motsats till individer som skadar sig själva. Dessa litar inte på någon annan. 

För att klara ekonomin deltar Fjell också i en rad shower med fakirinslag. Det verkar vara mycket mer underhållningsbetonat.

Jag vill avsluta med att säga att det var mycket bra att få se hela processen inklusive förberedelser och sårtvätt samt påföljande samtal. Detta upplevde jag som viktigt för att få en större förståelse. Men extremt är det, det kommer jag inte ifrån...

Bilden ovan är från nsd.se (som skrev om performanceakten idag, men tyvärr bara om själva det fysiska och inte om det estetiska)