Igår var jag på IKEA i Haparanda. Ja, svängde förbi eftersom jag hade ett ärende till Torneå. Om och om igen förundras jag hur det nästan alltid är fullt på parkeringen. Bilar från Sverige, Finland, Ryssland och Norge. En bil med släp från Tromsö. Bussar från Sverige och Finland. Privatresor och personalresor. Ändå tycker jag inte att folk handlar så mycket "större" grejor; de flesta gick omkring med lampor, badrumsmattor, mjukisdjur och en och annan stekpanna. Säkerligen köpte Tromsöborna en soffa, en Billyhylla och kanske ett köksbord. De hade ju trots allt släp. Runt själva IKEA har det förstås etablerats en massa andra butiker som i sin tur gjort att Haparanda centrum mer eller mindre utarmats. I Torneå finns dessutom det nya köpcentrat "Rajala - På gränsen". Dessa två affärskomplex drar folk åt varandra, vilket är bra, tycker jag. Torneå och Haparanda slår ju också fast att de är en stad. Mer sådant!
Men hur bra är denna IKEA-satsning för Tornedalen och Norrbotten? Det intressanta är att kommun, stat och landsting på olika sätt arbetat med regional utveckling i åratal men inget avsevärt häpnadsväckande har skett som lockar folk från vida omkring. Men när Kamprad smäller upp IKEA så händer det plötsligt något. Frågan är dock hur långsiktig denna satsning är? Visst drar Haparanda/Torneå in pengar nu genom folk som shoppar, äter och kanske spenderar någon natt på hotell, men sedan då? Vad händer om IKEA läggs ned? Och om man ser på befolkningen så har Haparandas invånare inte ökat sedan IKEA etablerats. Troligen beror detta på att folk som jobbar på IKEA (eller i någon verksamhet kring IKEA) faktiskt pendlar. Då kan man fråga sig om det är viktigt att invånarantalet ökar just i Haparanda? Självklart vore det positivt för kommunen om så var fallet, men kanske ska vi se på hela Tornedalen som en region? Tyvärr ökar inte invånarantalet i någon annan av de tornedalska kommunerna heller, men kanske kan en regional satsning åtminstone påverka utflyttningen? Kanske är den regionala satsningen som sker med offentliga medel heller inte förgäves - den bygger mer på långsiktighet. Tror jag.
Nåväl, det om detta.
Vad köpte jag hos Ingvar? Ett skoställ och en lampa. Jag måste hålla med Kamprad i hans uttryck om IKEA: "Ingen vill ha allt, men alla vill ha nåt". Kanske något att tillämpa och tänka på i arbetet med regional utveckling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar