Nu i vintertider och snålblåst är det ju mysigt att tänka tillbaka på sommaren. Jag bläddrade bland lite foton och kom över bilder från en semestervecka i juli som jag och min särbo Janne tillbringade på Vargön, Piteå skärgård.
För mig är skärgården något mycket exotiskt och jag förundras över havet som jag känner stor respekt för. Den tar som aldrig slut. Jag är van vid älvar och sjöar som jag (nåja) kan simma över. Nu var Vargön kanske inte den mest exotiska skärgårdsön med solvarma klippor, kluckande vågor, långa sandstränder och god glass. Nej, Vargön bjöd på buskar, myrar, grillplatser, surved, bromsar, mygg och myror. Jag som hade bilden av att skärgården var helt myggfri. Tack och lov hade en skärgårdsvan kompis till mig sagt att vi skulle ta med myggstift, alsolsprit och after-bite. Jag önskar dock att vi hade haft med ngt effektivt medel mot myror också eftersom de bokstavligt talat tog över på kvällarna. Janne tätade med kartongbitar och jag for vild omkring och sprutade Radar (fanns i stugan). Detta fick till följd en ökad konsumtion av astmamedicin.
Det finns två stugor att hyra på Vargön (via Piteå turistbyrå). Vi var de enda denna vecka så vi fick ha bastun och utedasset i princip för oss själva. Varje dag la dock mindre båtar till och några av de bastade och uträttade sina behov på dasset. I övrigt träffade vi inga människor.
Visste ni att det finns saltvattensschampo att köpa på friluftsbutiker? Små, små flaskor som kostar 49 kr men som i gengäld kan användas till att tvätta allt: hår, kläder, golv, porslin. Man behöver bara några droppar. Detta medel använde vi varje kväll i bastun. Tyvärr var veden som turistbyrån skulle handahålla sur. Janne och jag var på vedjakt varje dag och vi blev verkligen varse om de basala sakerna som vi tar förgivna i vardagen, t ex värme och sötvatten. En eftermiddag kom ett gäng och badade bastu och, till vår förtvivlan, använde den ved som vi släpat dit kvällen innan i förebyggande syfte. I vanliga fall hade detta väl inte varit en sådan stor grej, men nu retade det verkligen upp oss. En sådan fräckhet. Vi spanade med kikare när dessa otrevliga människor doppade sig i havet och sedan sprang tillbaka till bastun. Till slut hade de i alla fall den goda smaken att lämna ön och vi begav oss till bastun för att få våra misstankar bekräftade. Mycket riktigt! Inte fanns vår ved kvar. Sura och bittra stegade vi tillbaka till stugan, spelade yatzy och begav oss sedan för att samla ny ved.
Efter en vecka av vedsamlande, myrutrotande, grillande, bastande, solande (jodå – vi hade det bra också!) och promenerande (vi gick vilse på ön och var ute och gick i sju timmar) vad det dags att åka hem med båttaxin. Och det konstiga är att jag längtar tillbaka till Vargön! Det finns ju inget bättre än att få borsta tänder utomhus och grunna över om det ändå inte vore möjligt att simma över havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar